Aftonbladet – 21 september 1853, sida 1

hållet min sjelfbeherrskning och afledde för ögonblicket det smärtfulla loppet af mina tankar. Jag svarade med en kort redogörelse för de förluster min far ådragit sig, döljande våra farhågor beträffande deras betydenhet, och taade om dem snarare såsom en förtret än gom en sannolik anledning till ruin, samt slutade med att af sir Sedley begära adress på Trevanions advokat. Den goda baroneten lyssnade med stor uppmärksamhet; och verldsmannens snabba skarpblick satte honom i stånd att upptäcka, det jag halkat öfver sakerna lättare än gom anstod en sanningsenlig berättare. Han skakade på bufvudet, satte sig på en soffa och vinkade åt mig att taga plats vid sin sida; stödjande sin arm på min skuldra tillade han derpå på sitt förledande, öfvertalande vis: j Vi båda som äro unga borde förstå hvarandra då vi tala om penningeaffårer. Jag kan säga till er hvad jag icke sku!le kunna söga till er vördnadsvärde och förtröfflige far som är äldre än jag — hela tre åren. Rent ut I således, jag befarar att det är en bedröflig Jaffär. Jag känner föga till tidningar, undanItagandes att jag subskriberat till en sådan i I mitt grefskap, hvilken kostade mig en hel liIten förmögenhet; men jag vet att en daglig ILondonertidning kan ruinera en karl på nöI gra få veckor. Och hvad angår aktieegare, i min bäste Caxton, så lockades jag en gång latt taga aktier i en kenal som flöt gerom min i legendom och tillsist flöt bort med 30.000 pund laf densamma! De öfriga aktieegarne drankt nade alla i kanalen, liksom Farao och hans I härar i Röda hafvet. Men er far är en stor -Mlärd, och bör icke plågas med sådana saker. Jag står i stor förbindelse hos honom. Hen var mycket god emot mig i Cambridge och ingaf mig den smak för läsning som skänkt mig de angenämaste studierna i mitt lif. När .Iderföre ni och advokaten fått utreda förlustens a Istorlek, måste ni och jag se till huru vi bäst i kunna rancera saken.