Aftonbladet – 20 september 1853, sida 3

kastas nägra af de tvångsbojor, som visat sig sä hindersamma för ett bättre lif inom handtverkerierna. I tidningen Aftonbladet anhålles om rum för följande Berigtigande. I ett i Aftonbladet för den 7 sistl. September infördt bret dateradt Wisby d. 4 Sept. förekomma åtskilliga dels oriktiga, dels rent af osanna uppgifter rörande karantänsförhällanden, med hvilka undertecknad egt att skafta. Af aktning tör den auktoritet, på hvars befallning jag bandlat, äfvensom för Aftonbladets redaktion och dess publik, hvars omdöme man sökt föra bakom ljuset, anser jag mig skyldig meddela följande berigtigande: Så fort jag inhändigat konungens befallningshafvandes anmodan att undersöka sjukdomsförhållandet å Kappelsbamn, inställde jag mig hos hr generaler och landshöfdingen och gjorde i landssekreterarens närvaro följande hemställan: ehuru, enligt gällande författning och allmänt bruk, äfven i utlandet, läkare i embetsresor få fara fritt, oberoende af karantän och spärrniog, anhåller jag dock om bestämd föreskrift ; detta fall, i händelse kolerafarsoten verkligen utbru tit på: Kappelshamn, hvilket icke kan afgöras utsp beröring med de sjuke och möjligen äfven liköppning ä den aflidne; Härpå svarades: att jag, i enlighet med författningens föreskrift, egde att genast äterkomma till staden, blott under iakttagande af de försigtighetsmätt jag sjelf kunde anse nödiga och möjliga. Säledes har min både framoch återresa skett på bestämd i allmän författniog grundad föreskrift. Brefskrifvarens uppgift om befallning att verkställa obduktion, om min föreställning om rödsot m.m. är alltsammans dikt. Jag gjorde liköppningen etter eget godtfinnande och till egen rättelse. Derefter klandrar brefskrifyaren tvenne från Stockholm ankomne läkares läggande i karantän utanför Wisby. Härvid får upplysas, att dessa läkare voro hitskickade i reserv, i fall deras biträde skulle blifva behöfligt, hvilket nu icke var händelsen, följaktligen blefvo de ganska rigtigt lagda i karantän, säsom icke i tjenste ärender stadde, hvarigenom bäde lagensbokstaf och landets säkerhet gemensamt sägos till godo. Denna vederbörliga åtgärd hade dock varit ändamälslös, om icke den nya karantänsplatsen blifvit med tillräcklig vaktpersonal skyddad frän intrång af främmande pyfikna eller illasinrade personer. Säledes är brefskrif varens klander äfsen i denna del obefogadt. Ehurv de: öfriga anmärkningarne ligga utom min Verknings krets, bör jag dock nämna, att i de kretsar på ön, der man högre skattar det allmännas säkerhet och väl än enskilda intressen, brefskrifvarens sätt att berätta och skapa klandrande omdömen är alldeles okändt, och att man säledes ä främmande ort bör uppskjuta sin dom, till åtminstone äfven andra parten blifvit hörd, i fall något sådant svaromäl kan komma i fräga, samt att hos allmänheten inom mitt distrikt tacksam. heten är lika stor som belåtenheten, rörande de hastigs och stränga karantänsätgärderna hvarigenom landet nu, liksom 1850, näst Guds hand, blifvit skyddadt från farsoten. Wisby den 13 Sept. 1853. A. Andree, Provinsläkare.