Aftonbladet – 20 september 1853, sida 2

Min mor hade smugit sig in, obemärkt af 088, Min far betraktade oss båda, och de tårar som förut stått honom i ögonen frambröto nu fritt. Derpå öppnade han sina armar — i hvilka hans Kitty med glädje kastade sig — han lyftade sina fuktiga ögon uppåt, och jag såg på rörelsen på hans läppar att han tackade Gud. Jag smög mig ut ur rummet. Jag kände att dessa tvenne hjertan borde lemnas. att klappa och förenas allena. Och jag är öfvertygad att Augustin Caxton från denna stund lärde sigen fastare filosofi än Stoikernas. Den sinnesstyrka som dolde smärtan behöfdes icke längre, ty smärtan kändes icke längre. V Kar. Mr Squills och jag tilltyggalade vägen till London utan äfventyr, och, när vi icke voro allena i vagnen, samtalades föga. Vi togo in på ett litet värdshus i City, och påföljande mörgon hastade jag ut för att besöka Trevanion — ty vi voro öfverens derom att han skulle vara den bästa rädgifvare vi kunde få. Men då jag ankom till S:t Jamess Square, fick jag till min ledsnad höra att hela. familjen tre dagar förut bade rest till Paris, och väntades icke återkomma förr än vid parlamentets sammanträdande. p ; . Detta var en bedröflig början, ty jag hade mycket räknat på Trevanions rediga hufvud och den djupa kunskap i alla slags aftärsangelägenheter — i allt som stod i sämband med det praktiska lifvet — hvilken min förre principal i så hög grad egde. Nästa fråga var att få rätt på Trevanions advokat; (ty. Trevanion var en af dessa män hvars orsbud man kunde vara förvissad på voro skickliga och verksamma). Men saken var att han lemnade så litet till advokater, ait han aldrig haft anledning meddela sig med någon under den tid jag var hos honom; och jag var derföre i okunvighet till och med om namnet på hans advokat; icke heller kunde portvakten, som var qvarlemnad för att efterse huset, lemna mig någon upplysning. Lyckligtvis erinrade jag mig sir Sidley Beaudesert, af hvilken jag sannolikt skulle kunna erhålla den underrät