Aftonbladet – 20 september 1853, sida 1

Caxtons personliga närvaro var nu getiatt. Allt hvad han vid sin ankomst vill staden kunde uträtta var att öfverlemna saken i en skicklig advokats händer, och detta kunde vi göra i hans ställe; det blefve tids noz att skicka efter honom då vidden af den timade olyckan blifvit närmare utredd. Emellertid fattade Squills min fars puls och min mor häpgde vid hans hals, ; Nilive Xx — mulosjuls giymtd: Squills med ibdälig röst. Jag tror det ickels utropade min far, nästan i vrede; jeg har aldrig i mitt lif befunnit mig bättre eler kallare.n Å Och tungan — se på tungan, mrs Caxton; en tunga, min fru, vom skiner så att ni skulle kunna se läsa vid denl O Austin, Austinla Min vän, det är icke något fe! på min tunga, jag försäkrar dig,; sade min far, talande mellan tänderna; soch karlen et lika litet om min funga som han gör om Eleusis mysterier. Nå så röck ut den dån, utbrast Squills, soch om den icke är sådan som jag säga har ni mitt löfte att resa till London och kasta hela er förmögenhet i de två gropar ni gräft för den. Räck ut den!s Mr .Squills ! sade min far rodnande, pmr Squills, så blygs då! : Goda, bästa Austin; din hand är så het — du har feber, jag är säker derpå.x Alldeles icke.s Men, sir, gör bara mr Squills till viljes, sade jag smekande. A Nå, se der!, sade min far, vackert bragt till undergifvenhet,. och för. ett ögonblick skyggt framvisande y:tersta epetsen af der besegrade vältalighetsorganen. i Squills sköt fram sina lodjurslika ögon. Röd som en hummer och skroflig. som er krusbärsbuskel skrek Squilis i en ton af vilc I glädje. TI Kar. Huru var det väl möjtigt för en fattig tunga så smädad och förföljd, så förödmjukad och