VALCB. VURCUCISOAKHINKEDR, VErASiaua äl Urcolloy, medlem af vetenskaptakademien, lemade intet afgörande resultat. Jsg har under nina ögon protokollet, dateradt den 30 Juli 729, Nägra af pastiljerna syntes misstänkta; nen qvanuteten, tillkännagaf kemisten, var cke tillräcklig för att konstatera förhållandet ch för att kunna lemna ett bestämdt omdöae. Emellertid spridde sig ryktet härom lixtanabbt, och det sades allmänt att hertig-. onan af Bouillon försökt förgifva mille Le Jouvreur. Abbe Aunillon du Gug de Lau-. ay, en vän till Bouilionska familjen, uppgifer i sina memoirer, mera intressanta än allnänt bekanta, att han var den som först unerrättade hertiginnan om tillvaron af det för-. atliga ryktet, för att sätta henne i tillfälle att ederlägga det. Han mälar med lifliga färger. en förvåning och harm, som hon gaf utillänna vid första underrättelsen härom. Iförigående vilja vi nämna, att denne hertiginna f Bouillon alldeles icke var den furstinna al letta namn, född Sobieska, som förekommer dramen på Theåtre-Francais, utan dennas unga styfmoder, född hberuginna af Lothrinen. Hertigen af Bouillioa underrättades geast om saken; hela familjen upptändes af en lig harm. Man skickade efter polislöjtnanen; man förebrådde honom att icke hafva ned nog eftertryck bedrifvit undersökningen: ch att hafva ratt abbe Bouret i friket. Denne ief ånyo häktad och skickad till Saint-Lazare. Man förhörde honom och han vidhöll sin uppsift. Mile Le Couvreur, rörd öfver en perons arrestering, som kanhända hade velat ;edraga henne och ställa sig in hos henne, nen som kanske också hade velat ärligt tjena ienne, skref till polislöjtnanten ett bref, fullt värdighet och ömt deltagande: ; aJag har sjelf ofta och länge talat med howom och jag har låtit andra tala med honom ch alltid har han svarat redigt och okonsiudt. Jag siger icke detta derföre att jag önkar alt han talar sanning; jag bar huadrade sånger flera skäl att önska att han vore en sanvetting. Mä Gud förlåta honom, om han f ondska frestat Hans nåd! Men om han är skyldig — betänk, min herre, hvilket deltasande jag måste hysa för hans lif, och huru srym denna ovissbet mäste vara för mig. Se cke på min ställning eller min börd, värdes we till mitt hjefta, som jag i detta brefisgger ;ppet och oförstäldt fös edra ögon... . Saken stod på samma punkt i flera månaler. Abbå Bouret, qvarhbållen i Saint-Lazare, stod fast vid sin usago. Familjen Bouillon sjorde eller låtsade göra allt för att bringa anningen i dagen, då helt oför se Couvreur, hvars helsa uni varit mycket dålig, efter att ousd:ge 15 Mare 1730 hafva spelat Jocasie i Osdipe och lortense i le Fiorentin, bortrycktes af en väldam underlife-inflammation måndagen åcn 20. Jetta hastiga dödsfall gaf ny fart åt ryktet m forgiftning, ehuruväl det virserligen var öga sannolikt att de sedan flera mänader alsstänkta personerna skulie hafva vait detta ;gonblick för att förnya sitt försök, förutsatt tt de varit i stånd dertill. Ena naturligare örklaripg af dödeallet var en dosis ipecsvanha, som h n af misstag kommit att maga. Man har qvar obduktionsprotokollet; wet antyder blott tillvaron af den häftigaste nfammation. Voltaire, som var närvarande. ch i hvars armar mlle Le Couvreur drog in sista suck, försäkrar, att alla de rykten, om då sattes i omlopp, voro fullkomhgt grund ösa, och hans vittnesbörd skulle vara afgörande, om man icke visste att han hyser en systematisk fiendtlighet mot bvvarje tanke på örgiftning. För att afsluta detta kinkiga och outredda irane tillägga vi, att efter mille Le Couvreurs död aottog man, den 24 Augusti, 1730, från ab-e 3ouret, som ännu alltid hölls häktad på Sat Lazare, ett rätt och slätt återtagande af hans öregående uppgifter och ett slags decharge för hertiginnans af Bouillons oskuld. len Jetta dokument, uppenbarligen af tvång förestafvadt den olycklige, som slutar med at: sätta alltsammans på räkningen af sin rubbade jerna, skulle vara af föga vigt, derest icke -n af hertiginnans vänner, men en hederlig zarl, den ofvan omnämde abbe Aunillon gåfve bss en annan möjlighet till förklaring. Abbe Aunillon tror nemligen, att ett fruntimmer vid nofvet, som han antyder utan att namngifvs nenne, en högt uppkatt person, hertiginnans af Bouillon svartsjuka rival, och minst lika mäktig som hon, hållit i sin hand trådarns till hela machinenet, icke i afsigt att förgifta mlle Le Couvreur,; utan för att störta der olyckliga hertiginnan rykte, hvilkens namn mar lånade. Han tillägger, att den sistnämnda 7 år sednare på sin dödsbädd, med hög röst, närvaro af alla sina vänner och hela sn familj aflade en fullständig bekännelse om alla sina fel och förvillelser (och dessa voro icke jä), men att hon ända in i sista ögonblicket bedyrade gin fullkomliga oskuld i afseende på mlle Le Couvreurs död. Allt sammanträffade för att uppväcka och stegra det allmänna deltagandet kring den så högt älskade skådespelerskans bår. Kyrkoherden. i Saint-Sulpice, Langnuet, nekade att begratva. henne i vigd jord. Hon hade gjort en betydlig disposition till förmån för de fattiga inom sin församling, På sotsängen yttrade hon till en vikarie, som kom att besöka henne: sVar lugn; jag vet bvad som för er hit, -hr abbe; jag harsicke glömt edre fattiga i mitt testamente., Man tillägger, de är samt, att hon, vändande sina blickar till en byst af grefven af Sachsen, utropat: sSe der min verld, mitt hopp och mina gudar ls Hr de Mautepas skref til p ösislöjtnanten, at kardinal Fleuris afsigt ingalunda vore att bland: sig i denna fråga rörande kyrklig begrafning utan Jåta bero vid erkebiskopens af Paris och kyrkoberdens i Saiut-Sulpice åtgörande. Oza de, såsom det ser uta, skrefban, stå fast vid att neka henne högtidlig begrafning, så mäste man laga att hon blir bortförd under nater och jordad med minsta möjliga skandal., Li has LUTA It Frk dant måte hamna dt 3 mv