Aftonbladet – 19 september 1853, sida 2

än för Kapitalistens anfall på menniskoslägtets lätttrogenhet och snikenhet. Men Försynen, har begåfvat fiskarne med fenör, medelst hvilka de reglera och styra sina snabba och föränderliga rörelser genorö de spårlösa djupen, och så har äfven sammäå skyddande makt åt de kallblodiga varelser af vårt eget slägte — som kunna hänföras under penningeförvärfvarnes genus — skänkt de fenelika egenskaperna försigtighet och varsamhet, medelst hvilka de sanna penaingebevararne majestätiskt simma och leda sig fram genom spekulstionens stora haf. Med ett ord, de fiskar för hvilka nätet utkastader hade alla blifvit jagade på flykten vid första plaskandet. De kommo omkring det och luktade på maskorna med sitt ekarpa och fine väderkorn och satte derpå i rörelse dewsa ovärdefliga fenor och knallade sig af det fortaste dekunde — neddykande i dyn — döljande sig under klippor och korallbankar. Alla förblommeringar åsido, kapitalisterna knäppte igen sina fickor och ville icke ha någonting med sin famne att skaffa. Om deniia för den stackars Austin Caxtous begrepp så afskyvärda förändring hade icks den ringäste antydning blifvit honom gifven bvärken af Peck eller Tibbets, Han åt och sof, och arbetade på den störa boken, då och då undrande hvsdan det kom sig att hanicks hörde någonting af den Litterära Times, omedveten om sll der fruktansvärda ansvarighet som Kapitalisten drog öfver honom; -—— icke vetande mer om Kuapitalisten än om Rothechilds sista lån. Det torde ha fallit sig svårt för hvarje an nam mensklig natur än min fars att icke-utstöta en harmsen förbannelsg öfver den svåger som sålundavåldfört förtrosndeis och gocheteng heligaste förbindelser och sålunda insnärjt en omisstänksaln eremit. Men för att görs äfven Jack -T:ibbets rätvtvica, så bade han vari fullt och: fast öfvertygad att Kapitalisten skule göra min fars Jycka; och om ban icke fö; honom tillkännagaf den besynnerliga och oregelbundna utveckling genom hvilken den Lit