Aftonbladet – 19 september 1853, sida 1

bela Siockbörsen vid nägan? Och kan vil någon motstå denna organ, Squills?, Omöjligt !s sade läkaren med afgörande ton. Förr eller sednare raåsie den mveckla om i sina luftiga maskor — icke sannt, Squills? fånga oss 1 sin olycksbringande cerabra!t-cell. Der väntar oss vårt öde, likt myrsloken i sim bålsa.v VAÅlNför sanna lAe S Squle Hvilken förträfflig frenolog n ni skulle ha biilvitls Gå derföre, min älskades, sade min far, poch var icke ond på någon annan än denna bedröfliga hålighet hos mig der förutseende — icke finnes! Gå och gif Sisty något till qväl!svard; ty Squills säger, att hans matematiska organer äro förträffligt utvecklade, och vi beböfva hans hjelp. Vi äro starkt i farten med siffror, Pisistratus. Det syntes på min mor att henues hjerta var krossedt, och undergifvet lydande smög bon till dörren utan att yttra ctt ord. Men då hon kom till tröskeln, vände hon sig om och vinkade åt mig att följa sig. Jag hviskade några ord till min far och gick ut. Min mor stod i förstugan, och jag såg vid lampskenet att hon hade aftorkatsina tårar; och att hennes ansigte, ehuru mycket nor set, dock var lugnare. Sisty,, sade hon med en låg röst som sträfvade att vara fast, lofva mig att du vill berätta mig allt, — äfven det värsta, Sisty. De dölja det för mig, och det är mitt hårdaste straff; ty om jag icke får erfara allt hvad han — hvad Austin lider, så synes det mig som hade jag förlorat hans hjerta. Ack, Sisty! mitt barn, mitt barn, var icke bekymrad :för mig! Jag skall blifva lycklig hvadhelst än träftar oss, om jag en gång återfår mitt privilegium — mitt privilegium, Sisty, att trösta. att dela! — förstär du mig?o Ja, min mor! Och med er fina urskiljning och ert klara, qvinliga förstånd skall ri om ni endast vill inse huru mycket vi be. höfva dem, blifva den bästa rådgifvare v kunna få. Frukta derföre icke, ni och jag