Aftonbladet – 19 september 1853, sida 1

nad, du Nattens och Erebi dunkla syster, huru du utsträcker dig hvarf på hvarf, skugga på skugga, mörker på mörker, från afgrunden till bimmelen, öfver dina tvenne utvalda tillflyktsorter — menniskohjertat och grafven! På detta sätt insvept i min öfverrock och min tystnad, tillryggalade jag min väg; och på aftonen den andra dagen uppnådde jag det gammalmodiga tegelstenshueet. Hurn gällt tjöd icke klockan 1 mina Uioul Huru besyunerligt och olycksbådande syntes för min otålighet de förbi fönstren i försslen glimmande tjuven! iduru mitt hjerta slog då jag forskade i anletet på pigan som öppnade porten efter mina ringningar! Allting står väl till?. utropade jag. Allting står väl till, sirs, svarade pigan glädtigt. Mr Squills är visaerligen hos berrn, men jag tror icke det har något att betyda.s Men nu visade sig min mor på tröskeln, och jag slöts i hennes armar. Sisty, Sisty — min dyre, dyre son, — bragt till tiggarstafven, kanhända — och det är mitt fel — mitt. Ert! — kom hit in i rummet der ingen hör 088 — ert fei? Ja, ja! — ty om jag icke hade haft någon bror, eller om jag icke hade blifvit missledd, — om jag, såsom jag bordt, hade uppmanat den stackars Austin att icke — Min dyra, älskade mor, ni anklagar er för hvad som, efter hvad det synes, varit min onkels olycka — jag är säker derpå, icke ens hans fel! (Jag gjorde en sväljning då jag yttrade detta). Nej, lägg felet på den det med rätta tillkommer, på denne förfärlige stamfader, boktryckaren William Caxton; ty fastän jag ännu icke känner de närmare omatändigheterna af hvad som händt, vill jag dock slö vad att det stär i samband med den olycksaliga uppfinningen af boktryckerikonsten. — Kom, kom, min far mår ju väl, icke saunt? — sJa, Gud vare lof.s Och ni äfven, och jag, och Roland, och lilla Blanche! Ja, ni har då verkligen skäl att tacka Gud, ty edra sanna skatter äro i be