ätta muniäs på en tidning i Washingtom, i likhe: ned hvad som kan ske i S:t Petersburg. Vi hoppar tt han skall få det muntert. Detta påminner oss m en händelse som vi bafva hört barättas om denne entleman frän början af hans ministertid i Amerika. ör nögra är tillbaka reste han med nägra at siac änner på jernvägen frän Rochester till Syracusa för tt göra en tur till Niagara. Om värt minne ej be lrager oss var det just då han reste för att fira siti röllop. När jernvagstäget framkom till Syracusa öll det en herre som var attache, sekreterare eller iSgot dylikt in att tillställa gräl med en af de vid tationea anställda personer och med en rähst som unde anstätt en obildad knekt slog han 2merikanarer ned sia käpp. Amerikanaren var genast i begrepp ti sjelf bandgripligen skaffa sig upprättelse, dä den afallande ställde sig under sin herses och haus sällkaps beskydd, hvilka togo hans parti, i förmodar tt deras diplomatiska karakter skulte hjelpa dem at straffadt komma frän sftären. Hr Smith, kondukör vid jernvägen, skyndade emellertid genast fram il ministern i hans wagon, upplyste om förhällandet amt lät i artiga men bestämda ordalag förstå, att 0 dylik oförskyld förolämpning icke kunde fördragas ler i landet, och uttalade han den förhoppning att ninistern skulle uppgöra affären genom att be om irsäkt för hvad som inträffat. Ministern smålog ät denna proposition. Hyad! itropade han; ursäkter! Vet herr konduktören till vem han talar? Jag är herr Alexander Bodisco, ;ejsarens af Ryssland ambassadör!, — Må vara!, varade kallt hr Smith; vore det än ryska kejssrer jelf, så har jag rätt att fordra att man ber om uräkt, och jernvägstäget flyttar sig icke frän stället örrän detta skett.. Väöra ryska diplomaters harm ände inga gränsor vid inhemtendet af en sädsan ramställviog, dä de insägo att det diplomatiska in lytandet här ingentiog förmådde. En störtskur a! yska eder slungades emot konduktören, jernvägen, eravägsbolaget och hela landet, hvilka för amerikanska öron obegripliga eder dock icke särade någon. Jag befaller att täget sättes i gäng! yttrade Ryssands envoy extraordinaire och ministre plescipoten:iaire, i det han uppsteg på taket till vagnen. En viss bestörtning fattade passsgerarne. Vittnena til! ippträdet sägo på hvarandra; jockeyerna betraktade ippmärksamt mannen med det stora skägget, som de yestämdt trodde baiva förlorat förståndet. Emellertic örde sig täget icke ur stället. Jag befaller attträn sen sättes i gäng upprepade äter hr Bodisco, svänsände häftigt sin käpp likasom för att dermed skaff: ig ätlydnad. Fåfängt! Angan uteläppes frän lokonotivea och eidare och machinister stå helt lugra och 2 på denna ovanliga tilldrageise. Lyckligtvis var en persona från Washington vid detta illfalle närvarande, hvilken kände ambassadören och hvilken sökte att för honom göra begripliga de amekanska sedertga och bruken. Ett längt samisl egde um dem emellan på nägot fremmande språk, som de wmdra ej förstodo, hvaraf följden blef satt en lämplig mycket artig ursäkt gjordes och emottogs, hvsrsi: ministern tillade att hans obekartskap med landet: språk och seder förledt honom till feiet. Strext derp! sfgick läget, medförande fråa Syracusa nigra p-rsorer mera förståndiga än de hads en balftimma foru: blifvit ditförde. Det kan väl hända, tillägger den amerikanska tidingen, att hr Bodiscos strid med pressen (hvaror oga närmare detaljer meddelas) fär en dylik uppösning. Men emellertid är det icke mannen, utar ans erhållna uppfostran, som måste klandras. Hr 3odisco är en instruerad och bildad gentleman, och Ryssland är sädsnpt fullkomligt i sin ordning. De kulie man anse dylika aospråk passande och rött nätiga. Eiter de höga diplomutersas befallninga såde beger man sig ästad och stavnar. Hör diremot :omma och gå diplomater mera ota efter pressen: inskaingar. ETT BIDRAG YILL SPÄRENINGSFARSOTENS HITORIA. I sista n:r af Ystads Tidning läser öljande insända uppsats: Lördagen den 3 dennes utskickade mjölnaren Hans 3engtsson från Önnarp sin bageregesäll till Ystsds restra försäljningsplats för att sklja bröd, derifrin an vid sin hemresa erhöli betyg, att han ej hab veröring med staden. Samma dag emot aftonen hem: som till Hans Bengtsson, Önnarps sockens sundhets edamöter, för att enligt sin tjenstepligt uuderrätt. ig om saken, och då budet redan var hemkomme: förevisades för dem det från stadens vestra tuilvak erhällnsa betyg, som intehöll hvad redan nAmudt är 1et budet ej haft beröring med Ystad; hvareiter le lsmöterna utan att yttra nägot aflägsnade sig. Mo: fortsättandet af ritt tjenstenit, just vid gudetjensten vörjan dagen derpå verkställdes spärrning vid Hav Bongtssons skattlagde qvarn, — men icke vid görts: sors ligger tvenne bössskott derifrån, — och derre hustru som begifvit sig till kyrkan hemvisader. — Insåndaren hemställer till låsaren om dett icke me: skäl kan kallas tjenstenit. Förlstandes geroa ce slagliga. häri då bättre förstånd icke hos: ledarmötere: 2gÅåe rum.a — — MÄRKVÄRDIGA VERKNINGAR AF ODÖRT. Blan: avänarne i staden Aubz, departementet Var i F ike bar helt pyligen följarde tillirsgelse väckt ; inga uppseende. Ea bederlig landtbrukare som (i! sammans med sin farailj intagit en anspräkelös mä! dd, hvars hutvudsakliga anrättoing bestod af.en so srönsgksomelette, erfor kort derstter ett visst illsm ande som bestämde honom att begifva rigtilet ör att der taga sig en styrkedryck. Kusppt hud: haa förtärt ett litet glas, förr än han kände sitt ilis aäende efterföljas af den lifligaste glädtighet. Di besynnerligaste yttranden, de mest exceatriska rörel ser förrådde snart hans själs tilistäsd för äsktädarne om högeligen förvänsdes ait se en vanligen så mätt ig och fredlig man öfverlsmna sig ät ytterlighete som slutade med en den galnaste dans, utförd på de net besatta sätt man kan tänka sig. Vittnera till detta :oförmodade skådespel tillka!lså senast en läkäre, och denne försökte att närmöäre un iersöka sjukdomen; men den sjuke lemnar honon cka tillfälle dertill, utan ger sig i veg till sitt ken under de besynnerligaste ställningar och språng. etta tillstånd passerar hän genom gitorns, der all menniskor betrakta hoaom med förväning och medli lande; Det var ingen trifvel underkastaat stt de stackars karlen hade förlorat förståndet. Medan den hederliga familjefadren eälunda gjord sig till ett ätiöje för alla förbigående, utan att eg medvetande om hvad bsv företog sig, befann sig han bus i ett icke mindre tamultusriskt tillständ. Trakten Iåkare hade knappast inträdt i huset, förrän ett sat! samt skådespel mötte hans blickar. Familjmodren, en qviona af temligen framskride ålder, döttrarna, sönerna, alla med lifvade blicka och gester öfverlemnade sig ät en oredig dans, son ingalunda afbröts genom arkomsten af den allvar samraa doktorn och de talrika äskädarne som faruilj fadrens upptäg hade samlat kring honom. Man sku!l ha trott att en: hopdärbusbjon blifvit. försatte i fri het, eller skarare att man skädade följderna af hat chieb eller opiurd på de kinesiska hjernorpa. Denna sista förmodan skulle ha kommit verklighe ten närmast. Öfverraskad att se denna plötsliga oc epidemiska galenskap, som yttrade sig genom ens handa symtomer, försökte läkaren att komma någo anledning dertill på spåren. Men huru skulle nägr upplysningar kunna vinnas af dessa förvirrade buvu den, som svarade på framställda frågor endast genor de minst vördnadsfulla gester och de. fabelaktigast polkåspräng P Emellertid begagnade sig läkaren af ett ögonblic då de angripne, uttröttade af sinå ansträngningar syntes en smula lugnare. och det lyckades honom f nägot ljus i saken. Band massan af osammanh: gande svar utletade ban ätt den omeletie, som utgj --— AA HM rSR oo mi