rr 0 VR Marsais, Voltaire, dArgental, grefve de CayJus, en abb dAnfreville, grefven af Sachsen och några bland den sistnämndes förirognaste umgängesvänner, såsom markisen af Rochemore. Man kan dertill lägga ett eller annat snillrikt fruntimmer, af en viss samhällsställning, dock icke alltför högt uppsatta, såsom i. ex. presidentskan Berthier. 5Se der, efter hvad jag föreställer mig, dem som vissa dagar utgjorde personalen vid en supe hos mll Le Couvreur, och sällskaper funnos utan tvifvel, som voro i vida mindre grad valda, än detta. Den ton, som der herrskade, liknade troligen icke den, som man vid medlet at samma sekel finner vara rådande vid mlle Quinaults supger. Mme dEpinays memoirer öppnar oss tillträde till dessa; konversationer är pikant, men fri ända till sjelfsvåld, hvilke: icke hindrar den att stundom biifva deklamatorisk. Det var icke en sådan ton som kunde göra sig gällande der, hvarest Voltaire hade fritt tillträde och tvifvelsutanr tillät sig alls sina qvicka infällen, men der Foatenelle var efterlängtad ; det var icke en sådan ton som rådde vid mlie Le Couvreurs supger. Den äiskiiga skådespelerskan har lemnat ett porträtt a! Fontenelle, hvilket målar henne sjelf fullt u: lika mycket som den ryktbare filosofen, hvilken hon förstått att så väl träffa. Hvardagsmenniskornpas prig,, skrifver ralle Le Couvreur, gör allt för liten ära åt dem. om hvilka de yttra sig, för att jag skulle våge öppet uttala hvad jag tänker om hr de Fontenelle; men jag kan icke neka mig det nöjet ati så här i hemlighet måla honom såsom har förefaller mig. Redan hang ansigte bär snillets prägel; er veridsmans hållning, uppenbarande sig i hets bangs väsende, ger något älskvärdt åt allt hvac han företager sig. Ett intagande behag plägar ofta utestänge de mera väsendtliga egenskaperna. Ensam :; sitt slag, förenar han allt som är förtjent a kärlek och vördnad: rättskaffenhet, uppriktighet, öfvergzeende, godhet äro grunddragen hans karakter. En hflig och blixtrande inbillningekrait, fina och smakfulla vändningar. aya och alltid lyckliga uttryck utgöra dess yttre prydnader. Ett rent och varmt hjerta. orubblig rättrådighet, ett redbart handlingssätt: fordreande litet, urgeäktande allt; fästande sig vid allt vackert, halkande förbi det mindre vackra så lätt, att man vore färdig tro att hat ej märkt det; svår att vinna, svårare att förora; orygglig i vänskap, samvetsgrann i kär: lek, hederlig karl i allt. Egnad för de mes! ömtåliga förhållanden, och på samma gång de tärdes förtjusning; anspråkslös i tal, enkel : i handling, måste hans öfverlägsenhet göra si. gällande, men han låter aldrig känna den . .. Man återfinner bär det upphöjda och flärdfria språket från 18:de seklets början, utmärkt genom sin afrundning, sin smidighe: och genom utitryckets tröffande säkerhet, dette I språk, som ra:me Maintenon skapade och som hvarje bildad qvinna sedermera förstod ati tillegna sig. Mlie Le Couvreurs individualitet röjer sig omedvetet i detta porträtt, och man finner hvilka egenskaper hon framför allt värderar och älskar hos sina förtrognaste vänner Svår att vinna, svåra e att förlora: detta är der sanna vänskapens valspråk; detta är den egenskap, som mille Le Couvreurs ädla hjerta satte vida öfver passionens våldsamma nyck, ögonblicketzs lågande förtjusning. Jag harihennex outgifna bref till en vän, hvars namn mar icke för veta, funnit uttryck, som ytterligar: bekräfta dessa djupt rotade och ärligt menade tänkesätt, Denne vän hade rest bort, utan att underrätta henne, utan att skrifva till heone derom; hon bekiagar sig derötver med naiv: behag; man behölver ju icke väga sina ord, då man skrifver till en vän? Jag vills, säger hon i ett af dessa bref, sgöra er bekant med mina principer. Då jag skrifver till mina vänner, tänker jag aldrig på l: att det behöfves snille för att svara dem:l mitt hjerta är mig nog. Jeg lyssnar till dessj myjfvelser och handiar dereiter, och jag ha: allud funnit mig väl deraf. Man för taga mig sådan jag är, eller också giipper man mig.j Aela min hemlighet består uti att icke obe-l tingadt hängifva mig åt någon känsla, eho den vara må. I allt och framför allt söker jag ärlighet, äfven i de förhållanden som kunne finna mig mest svag. Kommer dertill behag. så vet jag att värdera det, ty naturen har gifvit mig en undransvärd instinkt ait uppfatta detta. Erfarenheten, tiden och något litet omdöme hafva öfvertygat mig, att man mäste hafva mycket öfverseende hör i verlden; men de som i mindre grad hafva behof deraf förlora ingenting derpå hos mig; jag gifver dem i stället fulit ut så mycken aktning och beundran, som de tyckas mig förtjena. Och om de hedra mig med någon välvilja, så begriper ni lätt, aut tacksamheten ännu ytterligare måste förhöja dessa tänkesätt, och — på tro och saravete — otacksam var jag aldrig . . .s På samma gång hon finner behag i vänskapen, hyser hon ett visst misstroende till dess entusiasm; hon befarar alltid, att en annan känsla ligger gömd derunder, och hon talar derom i en ton, som är helt och hållet egnad att öfvertyga, det hon vill stanna vid den förra: Jag tillhör, säger hon, ett kön och ett yrke, der man icke gerna väntar gig denna ädla känsla, den enda jag ästundar, den enda, hvaraf jag finner mig smickrad oci som jag tror mig vara värdig genom det sätt, Hvarpå jag uppfattar den, och jag kan tillägga, genom att mer än en gång hafva lyckatsingifva den hos andrar. Fastän vid en ålder, då det helt och hållet beror på qvinnan sjelf att ännu synas ung, fruktar hon icke för att tala om de år. som stunda, om de bleknade behag som de föra med sig, och om de plig!er som man, inom tio år, skall hafva att uppfylla mot en gammal väninna. Hon vill att man i förväg skall vänja sig vid denna tanke, och hon är den första att oförbehållsämt mana dertill: Må vin, säger hop, sblicka vänskapen djerft ini ögat... Hennes säkra skyddsmedel emot hvarje ny egvaghet är, att hon redan älskar med sitt hiertas dinnaste kärlek. att hon darrar för en