(Forts. från thorsdagsbl.) Mil Le Couvreurs zalong var, vissa dagar, ibland de få, der gnillet och bildningen kunde hoppas att sammanträffa. Hon bodde vidtre des Mörais-Saint-Germain i ett litet hus, sora Reacine söges hafva bebott före henne, och der, i en gednare tid, mll Clairon bodde. En för den tiden betydlig förmögenhet, som säger bafva stigit till 300.000 livres, föreksffade henne ett hederligt oberoende. De dagar, då hon icke var alldeles öfversvämmad af hettiginor och af den tongifvande veriden, utgjorde det mil Le Couvreurs nöje att mottaga sina vänner hos sig: sMin föfänga., yttrar bon; finner icke bos dertalet ersättning för personer af verklig förtjenst; jag bryr mig icke om att lysa; attingenting säga, utan blott höra på det goda rom säges, att befinna mig i est sällskap af vise och dygdiga personer — gör mig hundrade gånger större nöje, ön att döfvgs af detta fadda smicker, om slösas på mig både kors och tvärs. Detta kommer icke af-brist på erkän samhet eller på lust att behaga; men jag ha: unnit den erfarenheten, at ec narra bifall cke är ika smickrande, eom det är vanligt, ich att det blir en börda, då man måste köpa jet genom att stå tillreds at: uppfylla allar öngkolnugar, i allt och alltid Hon undandrog eg derföre, så vidt möjligt narrarnas bifall och eftersträfvade blott sins vänners. Dessa vänner, rättskaffens män, som