FAMILJEN CAXTON. ) En: familjtafla Av SIR EDWARD BULWER LYTTON. Nionde Delen. En öppen, hjertlig gammal qvinna, hvilken hade känt Roland såsom gosse, och nu såg honom stödja sig på min arm, hejdade oss en dag för att, såsom hon frimodigt sade få tittar på mig. Lyckligtvis var min figur sådan att den kuöde uthärda en mönstring äfven af en Cumberlandsmatrona; och efter en kompliment som syn es mycket behaga Roland, sade hon tili mig, men pekade på kaptenen — Ni, sir, ni har tiden för er; ni skall försöka att bli en så bra karl som Aan. Och det skall ni blifva om vår: Herre förlänar lif och helsa — för det har aldrig kommit något dåligt af den stammen. Vi tycka om sådana hufvuden som vänligt böjas till den ringaste och burtigt lyftas till de högsta, — sådana ha edra förfäder varit allisedan de stego ur arken. Guds välsignelse öfver det gamla namnet. — fast det inte följer mycken rikedom med det — det klingar ändå som rena guldet i fattig mans örals Ser du icke nus, sade Roland då vi fortgatte vår väg, hvad vi. hafva att tacka vårt namn och våra förfäder för? — ser du icke hvarföre den aflägsnaste stamfader har rätt till vår vördnad och aktning — ty han var dock vår far? Hedia din fader och din moder — budordet söger icke hedra dina barn! Om ett barn vanhedrar 083, och de döda, ock helgden af det stora7arfvet af deras dygder — namnet; — om det — Roland afbröt sig tvärt och tillade häftigt: Men du är nu min arf) Sö A. B. prris 161-164, 166, 167, 169..173,175 —179, 181—183, 185, 187, 188, 190, 191, 193— 195, 197, 199, 200, 202—204, 206, 208, 209, 212 oci .