Aftonbladet – 16 september 1853, sida 2

bättre använda. Men bland alla dessa utmärkta män var det ingen som min önkel. måhända af motsögelseanda, värderade så bög! sorä denne apokryfiske sir Willism: och bvarföre? — jo emedan då affällingen Stanley vände lyckan på slagfältet vid: Bosworth, och då detta förtviflans rop — förräderi, förräderil frarobröt från den siste Plantsgenets läppar, hade sbland de trolöses, denne-ranne soldat, som blef trofast intill ändan!. falli vid det lejonanfall -som Richsrd--gjorde på sina fiender. Din far berätter mig att denne Richard var en mördare och våldkräktarex, anmärkte min onkel. Sir, det må vara sann eller icke; men det var icke på slagfältet som hans följeslagare skulle resonera öfver karakteren hos den herre som förlitade sig på dem. synnerligast då en skara utländska legobjon stodo uppställda emot dem. Jag skulle icke ha velat härstamma från denne affällige Stenley för priset att vara herre öfver alla de gods som Earlerhe af Derby kunna yfvas öfver: Sir, den trofaste mannen fäktar och dör fö en stor princip, för en upphöjd passion; och denne tappre sir William återgäldade till der siste i Plantagenet de välgernipgar ban hade mottagit af den förstel sOch likväl är det tvifvel underkastadts, sade jag elakt, shuruvida icke boktryckaren William Caxton — DET Pest, död och eld öfver denne boktryckare William. Csxton och hans uppfinning med! utropade min)onkel barbariskt. På den ti den då det endast fanns få böcker, -voro de åtminstone goda; och nu då de. äro si många är allt hvad de uträtta att blanda bor begreppet, förrycka förståndet, bringa de goda böekerna ur bruk och draga nyhetens plogbill öfver: hvarje gammalt landamäre; förleda jvinnorna, förqvinliga männen, omstörta staer, troner och kyrkor; uppfostra ett slögie if sladdrande, inbillska sprättar, som alltid kunna finna fullt upp med böcker til ursäkt ör det de icke göra. sin plig:; göra de fattige nissnöjde, de rike nyckfulla och fantastiska, örfina bort de kraftfulla gamla dygderna till