Aftonbladet – 16 september 1853, sida 1

stormade tornet. Jag behöfver icke säga ati vår stamfader sjelf föraktade att dölja sig undan sådant pack, ty Aåan var en fullvuxen man. Gossen lefde för att blifva en ömklig slösare och begagnade brunnen att deri kyls sitt vin. Han drack upp mången god acre.n Om jag vore som ni skulle jag utplåna honom frän stamträdet. Men, sög mig, har ni icke upptäckt det rum gom begagnats af den store sir William, beträffande hviuken mir far är 8å skamligt tviflande? Jag skall berätta dig en hemlighet,, svarade kaptenen och stötte mig listigt i sidan; sdet är just i det rummet jag placerat din far! Man läser der initialerna W. C. på ett blad i York-rosen, och en datum tre år före slaget vid Bosworth, ofvanför spiselbrädet.v Jag kunde icke undgå att instämma i min onkels elaka, halfqväfda skratt vid detta karakteristiska skämt, och sedan jag komplimenterat honom för ett så skarpsinnigt sätt att bevisa sitt påstående, frågade jag honom huru det varit honom möjligt att bringa ruinen uti ett så pass godt skick, synnerligen som han knappast besökt den sedan han köpte den. or, sade han, för några år sedan blef den stackars karlen du nu ser här såsom min betjent, och som är trädgårdsmästare, slottsfogde, hofmästare, munskänk och hvad annat helst man vill sätta honom till, han blef utstruken ur armåen och uppförd på invalidlistan. Jag placerade honom då här; och som han är en förträfflig snickare och har fått en ganska vacker uppfostran, underrättade jag honom om hvad jag behöfde och aflade en liten summa hvarje år för reparationer och inredning. Det är förvånande huru litet det kostar mig, ty den beskedlige Bolt (det är hans namn) uppfattade saken riktigt, och han har samlat ihop större delen af möblemanget (som du ser är gammalt och -passande) från olika hyddor och landtgårdar i grannskapet. Och vi ha ännu flera rum bär och der — men på sistonen, fortfor min onkel, lätt rodnande, skunde jag icke lögga af några penningar. Men komvp, återtog han