Aftonbladet – 16 september 1853, sida 1

betyder ingenting; inom ett par dagar skola vi ordna allt värdigt en general med ditt berömda namn — ty han var en stor general, Pisistratus den förste — icke sannt, broder?, sAlla tyranner äro generaler, sade min far; krigskonsten är oundgänglig för dem.s Åh, du kan säga hvad du behagar härl! sade Roland i mycket godt lynne, då han förde mig ntför trapporna, ännu bedjande om ursäkt för det qvarter han ämnade mig, och det så allvarsamt, att jag inbillade mig att jag skulle blifva nedstörtad i en oubliette. Mina misstankar blefvo just icke heller skingrade då jag såg att vi hade att lemna slottet och styra kosan till hvad som syntes mig blott och bart en grushop på högra sidan om gården. Men jag öfverraskades angenämt att midt ibland dessa spillror finna ett rum med eit präktigt fönster, som lemnade fri utsigt öfver hela trakten och liggande omedelbart öfver en till trädgård odlad jordfläck. Inredningen var beqväm ehuru tarflig; golf och väggar voro betäckta med mattor; och, på det hela taget, trots olägenheten att behöfva gå tvärs öfver borggården för att komma till det öfriga af huset, och den fullkomliga saknaden af den moderna lyxen af en ringklocka, ansåg jag mig ej kunna blifva bättre herbererad. g Men detta är ett fullkomligt sommarresidens, min bästa onkei! Jeg vill slå vad att det var fruarna De Caxtons — Gud välsigne dem — sommarbonring! Nej, sade min onkel allvarsamt, jag misstänker att det varit kaplanens rum, ty kapellet var beläget till höger om dig. Ett äldre kapell fanns verkligen fordom i slottstornet — ty det ges väl knappast ett verkligt slott utan kapell, brunn och sal. Jag kan visa dig en del af taket i det förstnämnda, och de tvenne sednare finnas fullkomligt i behåll; brunnen är högst sällsam, den är bildad i sjelfva väggen i ett hörn af salen. Under Carl der Förstes tid hiesade vår stamfader ned sir ende son i en bytta och förvarade honom dei i sex timmar medan den illasinnade mobber