Aftonbladet – 16 september 1853, sida 1

och underbjelpt genom en inredningsordning, som gjorde heder åt min onkels smak för det pittoreska. Sedan vi sett oss omkring och beundrat allt till vår bjertans lust, förde oss Roland — icke uppför en af dessa präktiga .rappgångar som man ser i sednare tiders herresäten — utan uppför en liten vindeltrappa af sten, till de rum han hade iordningställt för sina gäster: Först var der en liten kammare, som han kallade min fars studerkammare — den skulle i sanning ha passat för någon filosof eller puritan, som önskade afskilja sig från verldei — och torde hafva passat till interiör af en pelare af det slag som Styliterna bebodde; ty man -:skulle ha varit nödsakad att klättra uppför en stege för att blicka ut genom fönstret, och det hade ändå icke fått vara någon kortsynt person som skulle ha sett öfver det mellanrum i muren, hvilket bildades af denna trånga glugg, som i alla bändelser icke för ögat framställde något annat än den Cumberländska himmelen, med någon kråka, som händelsevis passerade der förbi. Men jag tror att jag redan förut nämnt att min far icke frågade mycket efter sceneri, och han såg sig med mycken tillfredsställelse omkring på den tillflyktsort som blifvit honom anvisad. Vi skola oförtöfvadt slå upp hyllor för dina böcker, sade min onkel och gnuggade händerna. Det skulle vara ett barmhertighetsverk., inföll min far; sty de ha ganska länge varit i en hopklämd ställning och skulle tycka om att få sträcka på sig, stackars kräk. Min bästa Roland, deta rum är skapadt för böcker — så rundt och så djupt. Här skalljag sitta som sanningen i en brunn. Och der är ett rum för er, syster, här näst intills, sade min onkel i det han öppnade en liten fängelselik dörr som ledde in till ett tjusande rum, ty dess fönster var lågt och det hade en jernbalkong; soch näst derintill är sängkammaren. Hvad dig beträffar, Pisistratus, min gosse, fruktar jag att det är ett riktigt soldatqvarter du får nöja dig med. Men,