ständigt varit i huset, och, för att göra hox nom rättvisa, han hade visat sig okonstladt skakad vid den olycka som hade träffat Roland. Det fattades verkligen icke hjerta hos onkel Jack om men gick rakt på det; men det var svårt att finna om man tog en omväg till det genom hans fickor. Den värde spekulatören hade många angelägenheter att afgöra med min far innan vi lemnade staden. Antiförläggare-sällskapet hade blifvit stiftadt, och det var med detta brödraskaps tillbjelp som den Stora Boken skulle införas i verlden. Det var äfven långt framskridet med den nya idningen, den Litterära Times — den var ännu cke utkommen, men min far stod rätt vackert inne för densamma. Det gjordes förberedelser för dess utgifvande i stor skala, och .vå eller tre svartklädda gentlemen — af hvilka en såg ut som en advokat, en annan som en ooktryckare, och en tredje var ogement lik en jude — besökte oss ett par gånger, medafvande dokumenter af fruktansvärdt utsende. Sedan alla dessa förberedelser voro indangjorda, hörde jag slutligen onkel Jack ittra, med ett förtroligt slag på min fars axel, rykte och lycka äro nu gjorda! — du kan så åstad och sofva i lugn, ty du lemnar mig ullt vaken. Jack Tibbets sofver aldrig! Jag hade ansett det besynnerligt att, sedan ag så plötsligen lemnade Trevanions hus, varken han eller lady Ellinor hade tagit nois om någon af oss. Men sjelfva afionen öre vår afresa kom en vänlig biljett från Trevanion till. mig, daterad frän hans favoritandtgods, (och åtföljd af en gåfva af några sällsynta böcker till min far,) i hvilken han . korthet nämnde, att det hade varit sjukligt familjen, hyilket nödsakat honom att lemna staden för att få ombyte af luft, men att lady Ellinor hoppades kunna besöka min mor i nästa vecka. Han hade bland sina böcker