Rolands panna klarnade. Vill ni i morgon se till, systers, sade han långsami, sait hon får sig en pastande sorgdrögt? Min son är död., : Död!s utropade vi alla på en gång och slöto af en gemensam ingifvelse en krets omkring honom. Död! omöjligt — ni skulle icke kunna säga det så lugnt. Död! — huru vet ni det? Ni kan vara förd bakom ljuset. Hvem berättade er det? — hvad föranleder eder att tro det?s Jag har sett hans stoft, sade rain onkel med samma dystra lugn. Vi skola alla sörja honom, Pisistratus; du är nu arfvinge till mitt namn lika väl som till din fars. God natt; ursäkta mig, alla — alla mina dyra kära vänner; jag känner mig uttröttad.s Roland tände sitt ljus och gick bort, lemsande oss liksom träffade af åskan; men han kom tillbaka igen — såg sig omkring — tog sin bok, öppnade den på favoritstället — nickade åter, och försvann åter. Vi blickade på hvarandra liksom hade vi skådat ett spöke. Derpå steg min far upp och cick ut ur rummet och qvarblef i Rolands tilldess natten var i det närmaste förliden. Vi suito uppe — min mor och jag — tills ban återkom. Hans välvilliga anlete bar prägein af djup sörg. Huru är det, sir? Kan ni berätta oss något mer? Min far skakade på hufvudet. Roland ber att J måtten iakttaga samma grannlagenhet som J hittills hafven visat, och aldrig i hans närvaro nämna hans gons namn. Frid vare med de lefvande liksom med de döda. Kitty, detta förändrar våra planer; vi måste alia begifva oss till Cumberland: — vi kunna icke lemna Roland i detta tillstånd.s Beklagansvärde Roland ! sade min mor, under tårar. vsOch att betänka det far och son