Aftonbladet – 13 september 1853, sida 2

henne; motsvara de ej gyllene kronor, dem hennes åhörares entusiasm tillerkänt henne? Låtom oss återkomma till hvad som skail försäljas. Är det väl dessa antika och österländska vapen som ligga framför oss och bilda en arsenal af stål, silfver, guld och ädla stenar? Skall väl Melpomene ej behålla annat än tragediens dolk, hvars klinga är af bleck och som har till slida sitt eget handtag? Jag förmodar att mll Rachel skall räkna dessa kangiars, krigs och yatagans bland de småeffekter hon behåller, ty deras make står ej att finna, och skulle de säljas, är fara värdt att amatörerna i sin ifver att få dem kunde komma att farligt såra hvarandra... Men fortsättom vår inventering. En bred, låg divan med ryggstöd går nästan rundtomkring salongen, öfver den hänga utmärkta taflor af Isabey, Boucher, m. fi.; kaminens kant, försedd med en så kellad lambrequin eller spiselkappa i tapisseri, broderad af Rachels egna händer, uppbär dyrbara japanska vaser, förvandlade till lampor, makalösa pokaler, inbrända med ritningar i azur och guld, samt åter en massa af så kal lade småeffekter. Ifrån kaminen går en rad med fåtöljer af alla färger och former, ty som bekant är hafva sådana fantasimöbler anspråk på att vara oberoende af de öfrige möblerne och äro således beklädde ömsom med sammet, brocade eller damast, samt på ryggstöden försedde med rikt broderade eller knyplade antimacassars. j Jardinierer, fulla med blommor, stå unde fönsterna, tillika med chinesiska burar, innebällande fåglar af fabelaktig sällsynthet. Er skärm af bamburör, beklädd med slingerväxs ter, står framför dörren till denna salongsbot doir, der mill Rachel vanligen tar emot be: