Aftonbladet – 13 september 1853, sida 1

Subskriptioner bafva väl redan för samma ändamål blivit öppnade af flera bland de särskilda församlingarres sundhetsnämnder, men den olika fördelningen af förmögenheten i förhållande till behofvet af bjelp inom de särskilda territorialförsarnlingarne har synts oss påkalla ett bemödeande till medverkan för hea hufvudstaden gemersamt, för att derefter kunra biepringa de behöfvarde, utan afseende på ån, församling hvarest gifvarne hafva: sin bostad. Vår förhoppning om framgång i detta förehafvande grunda vi på det lifliga deltagande för olyckan som -. alltid utmärkt Stockholms invånare. Frikostiga bidrag hafva redan börjat inströmma; bara hafva i glad tacksamhet mot Försynen, som bevarat deras föräldrar, skyndet att frambära sin gåfva, och redliga män af arbetsklasgeen hafva tagit från den knappa skörden af sina händers arbete för ett bidraga till lindring af sina likars nöd. Den gemensamma fsran har hos alla samhällsklasser lifvst deltagsudets kärsior; de stora olyckornes tid är äfven de stora uppoffiirgarres. Men framför allt vända vi oss Hill dem, hvilka skickelsen i timligt afseerde rikligare begåfvat. Välståndets störsia välsignelse är förmågan att göra godt mot sina medimenniskor. Vårt samhälle icnesluter ett betydligt antal lyckligt lottade medborgare. Vi äro förviagade att vårt upprop skall behjertas af de lycklige, hvilkas dörr landsplågan gått förbi, och att andra, hvilka mordengeln brandskattat på dyra anhöriges kärlek, skola finna en tröst i aftorkandet af nödens tårar. Behofvet är i sanning stort. På trapporna af nödens boningar jemra öfvergifna barn, och gamla hjelplösa män och qvinnor begråta de nyss bortryckta stöden för sin ålderdom. Men ej nog dermed: en betydlig del af den fattigaste befolkningen, hvilka läkedomskonstens ömsinta bemödanden lI;ckats rycka undan döden, ser gig vid upp.tigandet från gjukbidden hotad af bitter hjelplöshet. Endast långsamt återkomma krafterna, medan bebofvet at omvårdnad endast långsamt viker. Afven många bland dem hvilkas krafier farsoten förskonat finna sig i en nödstölld belägenhet : till följe af den beklagansvärda rubbning i den allmänna rörelsen, samt den deraf härrörande minskning i arbetstillfällen, som sjukdomen förorsakat. Ett betydligt antal af dem som under verliga orstöindigheter kunna hjelpa sig sjelfva tränga under dessa svåra omständigheter till bjelp af sina mcdmenniskor. De medel som den allmänna menniskosär leken ät oss anförtror skola vi efter bäste måga och samvete, och efter omsorgsfull p ning, använda. Redovisning för hvad som inflyter skall fortfarande som hitills lemnas genom Aftonbladet, och de ädle gifvarne ega alltid tillfälle att hos kommitteen inhemta hwu de blifvit använda. Liksom vimed tacksamhet mottaga hvarje gåfva, taga vi äfven med erkänsla emot hvarje upplysning som kan tjesa till ledning för medlens ändamålsenliga snvändande; och särskildt våga vi i detta a:seende göra oss förvissade om de respekiive sundhetsnämndernas välvilliga medverkav. Då gifvaren bestämmer något särskildt ändsmöl, hvartill gåfvan bör användas, skola sådava föreskrifter på det noggrannaste iakttagas. Välvilliga bidrag mottagas fortfarande på Aftonbladskontoret vid Mynttorget samt i hr C. Fritzes bokhandel vid Gustaf Adolfs torg, äfver.som från och med i morgon blir på Börsen tillgänglig en lista till anteckning af bidrag, hvilka sedan komma att genora en af kommitteen dertill be fullmöktigad person uppbäras, Stockholm den 13 September 1853. J. G.: Schwan. L. J. Hjerta. N. M. Höglund. C. F. Settervall. C. W. Tham, C. F. Bergstedt. C. P. Arnell. Th. Johns. H. Hjärne. J. Bergman O:son. J. F. Billing. C. D. Jederholm.