Aftonbladet – 10 september 1853, sida 2

FAMILJEN CAXTON. ) En fomiljtafla Nionde Delen, ,Ack så glad jag är. Huru klokt gjordt af er!v Vivian vände hastigt om hufvudet — Ni fianers, sade han; att edra skildringar al familjelifvet och den husliga friden, förledt mig mer än nitrodde. När lemnar ni stadea? I början af nästa vecka efter hvad jag tror., Så snart! sade Vivian, tankfullt. Nå väl, kanske jag ännu torde bedja er införa mig hos mr Trevanion, ty — hvem vet? — min familj och jag kunna komma osams igen. Mea jag skall tänka på saken. Jag tror mig ha hört er säga att denne Trevanion är en mycke: gammal vän till er far; eller er onkel? Han, eller snarare lady Ellinor, är gam: mai vän till dem båda. Och skulle derföre antaga er rekommendation för mig. Men törhända-: behöfver jag den icke. Och ni har således lemnat — ai egen vilja lemnat — en ställning som, efter hvad jag tror, syntes långt angenämare än rammen i ett kollege; lemnat — hvarföre lemoade ni den?, Och Vivian fästade sins klara ögon på mig, falla och genomirängande. : Det var endast på en tid; på försök som jag var dero, sade jag undvikande: mjag var ute på uppamning, tilldess Alma Mater öppnade sina armar — alma borde hon i sanning vara för min fars 80on., Vivian syntes icke tillfreda med min förklaring, men frågade mig icke vidare. Han var sjelf den första att leda samtalet åt annat håll, och gjorde detta med mer öm hjertlighei än gom var vanlig: hos honom. Han gjorde ) Se A. B. r:ris 161—184, 166, 167, 169, 173, 175 —179, 181—183, 185, 187, 188, 190, 191, 193— 195, 197, 199, 200, 202—204, 206 och 208. SA