Aftonbladet – 10 september 1853, sida 2

sig underrättad om våra allmänna planer, hu ruvida det var sannolikt att vi komme att åter: vända till staden, och lät mig göra en beskrif. ning på vårt landtliga Tusculum. Han va! lugn och stilla; och ett par gånger tyckte jag mig märka en fuktighet i de lysande ögonen Vi åtskiljdes med mer af ungdomsvänskapen: oförbehillsamhet och kärlek — åtminstone i min sida, och skenbarligen äfven å hans — sn som hittills förljufvat vår egendomliga för: trolighet; ty den hjertiiga tillgifvenhetens ce ment hade saknats uti ett umgänge der des ena parten vägrade allt förtroende, och der andra blaxdade misstroende och fruktan mec ett lifligt intresse och en medlidsam beun: dran. Denna afton, innan ljusen intogos, vänd sig min far till mig och frågade tvärt om jag hade sett min värn och hvad han hade för af. sigt alt företaga sig? Han tänker återvända till sin familjs, sade jag. Roland, som synts slumra; spratt oroligt till sHvem återvänder till sin familj? frågade kaptenen. aJo du skall vetar, sade min far, att Sisty fiskat upp en vän för hvilken han ingalunds kan göra reda på ett sätt som skulle tillfreds: ställa en polisman, och hvilken han anser sig förpligtad att beskydda. Det är mycketlycks ljet Sisty, att han icke plockat diaa fickor men törbända har han gjort det? Hvad hete han ?, Vivian, säåde jag — Francis Vivian.s Ett godt, ett eornwalliskt nammn, sade min far. Några härleda det från Romarnes — Vivianus; andra från ett celtiskt ord som be: tyder — Vivian! afbröt Roland — rVivian! — Jag undrar om det är öfverste Vivians son? sHan är helt visst en gentlemans son, sade ljag; men han har aldrig nämnt något om sir familj och sina relatiorier.n I Vivians, upprepade min onkel — sstackar öfverste Vivian, Så att den unge manner