Aftonbladet – 9 september 1853, sida 2

——— Lt —A—— ALLA —— sonligen hos Trevanion; och efter hvad som vasserat, var jag förvissad att Trevanion skulie etrakta det som en hederssak att göra sig mig förbunden. Jag beslöt ait rådfråga min far om saken, Hittills hade jag aldrig sökt. eller aldrig begagnat mig af något tillfälle att tala med min far i detia ämne; han hade vait så upptagen; och om han föreslagit mig att göra honom bekant med min nye vän, hvad svar skulle.jag hafva gifvit, skulle jag ha format det efter Vivians cyniska inkast? Likväl, efter vi nu stodo i begrepp att afresa, upphörde detta sednare skäl att vara af nägon betydenhet; och vidare hade läskarlen ännu icke belt och hällit slagit sig ned vid sina böcker. Jag afvaktade derföre tillföllet då min far begaf rig ned till museum, och i det jag stack rain arm i nans, berättade jag honom kort och hastigt, under det vi gingo, huru jag hade formerat denna sällsamma bekantskap och huru det pu förhöll sig. Berättelsen intresserade icke min far alldeles så mycket som jag väntade, och han förstod icke allt det invecklade i Vivians karakter — huru kunde han väl göra det? — ty han svarade kort, sjag förmodar att en ung man som skenbarligen icke eger en vitten, och hvars uppfostran synes sä ofuländad, icke kan ha annat än en tillfällig och oviss hjelp att påräkna af Trevanion. Tala med onkel Jack — han kan tvifvelsutan skaffa honom någon anstöllning — någon korrekturläsarebefaitning vid ett tryckeri, eller referentsplats vid någon tidning, om han duger till det. Men om du önskar verkligen gagna honom, se till att det blir någonticg regelbuindet. ed Dermed lemnade min fer ämnet och försvann inom musei portar. — Korrekturläsarebefattning hos en boktryckare, referentplats vid någon tidning, för en ung geatieran mad Francis Vivianshöga begrepp och inbilska få