Aftonbladet – 9 september 1853, sida 2

hvilka, innan jag blifvit bländad af Londonerverldens glans och sorgen något trubbat mina önskningars och förhoppningars skarpa egg, hade synts mig glädjetomma och enformiga — antogo nu ett inbjudande utseende. De erbjödo det hvaraf jag var mest i behof — en ny scen, en ny arena, ett återvändande till någon del till gosseålderns dagar; hvila för de brådmognade passionerna; verksamhet i nya riktningar för mina förståndskrafter. Jag hade icke förspillt min tidi London: jag hade vidmakthållit, om än icke de rent klassiska studierna, åtminstone vanan att tillämpa dem; jag hade skärpt min allmänna fattningsgåfva och förökat mina resurser. Då jag återvände hem beslöt jag följaktligen att tala med min far. Men jag fann att han hade förekommit mig; och då jag inträdde förde mig min mor uppför trapporna till sitt rum, med ett leende som blef gladare då hon såg att jag log, och berättade mig att hon och hennes Austin hade trott att det var bäst att jag lemnade London så snart som möjligt; att min far hade funnit det han nu kunde för några månader hjelpa sig utan Musei bibliotek; att den tid, på hvilken de hyrt sin boningslägenhet, tilländagick inom få dagar; att det var långt lidet på sommaren, staden vederstygglig, landet vackert — med ett ord, vi skulle fara hem... Der skulle jag förbereda mig till mitt inträde vid Cambridge, till dess de långvariga ferierna voro förbi; och att, tillade min mor tvekande och med några inledande ord om nödvändigheten att vara rädd om min helsa, att min far, hvars inkomster svårligen räckte till det erforderliga underhållet åt mig, påröknade att jag snart skulle lätta hans börda genom att förskaffa mig eit stipendium. Jag insåg huru mycken omvårdande godhet det låge i allt detta — äfven i deana vink om ett stipendium, hvars med åsyftades att väcka mina förmögenheter