Aftonbladet – 8 september 1853, sida 2

Hat all CAC VIVCILYBCISC. JVLCH Så al ICKE fornallandet. Alltsedan år 1849 hafva fattigvårdsafdelningarne varit bundna genom en af stadsnämnden föreskrifven tariff för utdelning af så väl kost som penningeunderstöd till fattiga. Enligt denna tariff skall hvarje fattighuseller försörjningshjon dagligen erhålla en portion soppa ock bröd till värde af 2 sk. banko, eller vannan deremot svarande föda,. Derjemte skola de, allt efter deras mer eller mindre nödställda belägenhet, fördelas i klasser och erhålla ett derefter afpassadt kontant penningeunderstöd, hvilket för tre olika klasser af fattighushjon får utgå med 24 sk., 40 sk. och högst I rdr 12 sk. bko i månaden, men för de två olika klasserna af försörjningshjon med 16 sk, i den ena och 1 rdr 12 sk. i den andra klassen, allt för månaden räknadt. Detta är allt hvad de s. k. hjonen, som hafva fritt husrum, erhålla, för att dermed kläda och föda sig, så länge de äro friska. När de blifva sjuka, får likväl ett särskildt understöd tilldelas dem, till ett belopp af 32 sk. eller, på läkares skriftliga tillstyrkande, högst 1: 16 bko i hvarje månad, så länge sjukdomen varar. I afseende på de mänga hjelpbehöfvande, som icke äro intagne på fattigeller försörjningshusen, utan bo i egna hem, och som ofta sitta med talrika familjer, innehåller stadsnämndens föreskrift att sedan vederbörande ordningsnämnd efter anställd pröfning hos fattigvårdsafdelningen anmält sådana personer till erhållande af fattigunderstöd, sådant åt dem må kunna beviljas i penningar, (till hyreshjelp) från 32 sk. till 1 rdr bko i månaden, i soppa och bröd eller andra matportioner äfven till värde af 2 sk. bko om dagen, i någon ved under vintern, när sådan af fattigvårdsstyrelsen anskaffas, samt slutligen i något tillfälligt kontant understöd till utfattiga barns nödtorftiga uppehälle, att vid föräldrars sjukdom eller frånfälle eller andra olycksfall utgå, intill dess tjenlig omvårdnad kan för barnen beredas. Och allt detta skulle icke vara bestämda former? icke något bindande reglemente? Vi klandra icke, att sådana former och reglementen finnas. De äro under sakernas vanliga gång nödiga och nyttiga, ehuru det väl måste medgifvas att de förra kunde vara något ledigare och de sednare något barmhertigare. Eller kan man väl anse understöd, som utdelas efter ofvannämnde tariff, tillräckligt der verklig nöd är för handen? Det bör emellertid med tacksamhet erkännas, att stadsnämnden nyligen, med anledning af en från allmänna sundhetsnämnden aflåten skrifvelse, öfverlemnat åt församlingarnes fattigvårdsafdelningar att, utöfver det underhåll, som enligt förut gifna föreskrifter bestås fattigoch förgörjningshjonen, för närvarande låta tilldela dem bland dessa hjon, som deraf äro i behof, sund och tjenlig, varm föda till 2 sk. bko för hvarje hjon dagligens, och att med ytterst nödvändiga klädespersedlar förse de mest behöfvande bjonen, äfvensom att den ofvannämnde soppoch brödutdelning till hemmaboende fattige, hvilken eljest vanligtvis först med vinterns ingående hvarje år tager sin början, skulle nu genast vidtaga. Någon förändring i den tariff, hvaregter denna utdelning får ske (efter 2 sk. bko om dagen) har likväl icke veterligen egt rum. Med allt erkännande af formers och reglementens vigt, — och att vi med det af oss begagnade ordet embetsmannaruutine icke förstått något annat än dessas noggranna iakttagande, trodde vi icke skulle behöfva någon förklaring, — lärer äfven Svenska Tidningen icke kunna neka, att sådana fall gifvas, då de äro förlamande för den verksamhet, som för stunden göres behof. Der ögonblicklig nödhjelp fordras, der kan hjelpen, i fall den omsider beviljas, mingen gång komma för sent, om den icke utfaller förr, än sedan den person som bäst känner behofvet (vi vilja gerna antaga, att detta: är ordningsmannen) förut gjort skriftlig anmälan derom hos en annan myndighet (fattigvårdsafdelningen), hvars sammanträde måhända först skall afvaktas, innan beslut kan fattas och expedieras. Vi vidblifva den öfvertygelsen, att en nödhjelpskommittå i närvarande stund göres oss behof, och att denna, just för att kunna desto kraftigare fylla bristerna i den allmänna fattigvården, under förutsättning att medel genom frivilliga sammanskott tillflyta, bör oinskränkt af alla speciella bestämmelser, både i afseende på formen för understöds beviljande och i afseende på dessa understöds belopp i olika fall) få fritt verka med de medel som stode den till buds. Då vi kallade denna frihet atti sådant fall endast behöfva handla efter öfvertygelse och samvete för ett slags moralisk diktatur, kunde vi aldraminst föreställa oss att Svenska Tidningen bäruti skulle finna ett ämne för gyckel. Då vi sagt, att utöfvandet af denna hjelpsamhetspligt icke efter vår tanka borde bringas i samband med eller i beroende af allmänna fattigvården, hafva vi dermed icke velät säga, att nödhjelpskommittån skulle sätta sig utom åll beröring med förut befintliga myndigheter eller afsäga sig att verka genom de medel som äfven från dessa håll kunna erbjuda sig. Ingenting är naturligare än att den skulle anlita och med tacksamhet emottaga ordningsmännens biträde både i råd och dåd, der dessa kunde finnas villiga. Men den :skulle hvarken på enasidan, såsom fattigvårdsafdelningen 1 afseende på hemfattige författningsenligt. nödgas göra, låta sina händer vara bundna, i fall blott ordningsmännen tiga, och ej heller på andra sidan, såsom ordningsnämnderne, blott ega att inom vissa reglementerade gränsor göra hemställan till annan myndighet, utan säkerhet om utgången. Att allmänna sundhetsnämnden skulle hafva någon diktatur i afseende på fattigvården och någon obegränsad rättighet att för dithörande ändamål skuldsätta staden, såsom Svenska Tidningen antyder, är en fullkomlig förvillelse. Allmänna sundhetsnämnden har blott med sundhetsvården att skaffa och kan i afseende på sådant understöd till kläder, mat och busrom sam tillhör den ecentlioa fattiovården.