Aftonbladet – 7 september 1853, sida 2

ull en roman, eller åtminstone till någon lätt-! äst bok på modet. Lika gerna kan man begagna rosenvatten mot pesten! Lätt läsning duger icke då hjertat är verkligen tungt. Jag har hört sägas, att då Göthe förlorade en son, grep han sg an att studera en för honom ny vetenskap. Ahl Götbe var em läkare som visste hvad han gjorde. I en sorg lik denna kan man icke kittia och muntra sinnet; man måste vända bort det, afsöndra, absorbera — begrafva det i djupet, jaga in det i en labyrint. För medelålderns och ålderdomens obotiiga sorger rekommenderar jag derföre en jemn och fortfarande kurs i vetenskap och djupt b-grundande — Mot-retning. Förmå bjernar att verka på hjertat! Om vetenskap befianes vara för stark för hjernan, (ty vi ha icke alla blifvit begåfvade med matematiska hufvuden), då bör man taga till något som ligger inom omfånget för. det anspråkslösaste förständs fattningsförmåga, men som tillika är värdigt det klaraste förstånds forskning — ett nytt språk — grekiska, arabiska, skandinaviska eiler kinesiskal För förlusten af förmögenhet bör dosen appliceras mindre direkt på förståndet. — Jag skulle vilja föreskrifva något behagligt och bjertligt. Ty liksom hjertat är krossadt och sargadt genom förlusten af något dyrbart och ilskadt föremål, så är det deremot snarare hufvudet som verkar och lider vid penningeförluster. Här finna vi de bättre skalderna vara ett förträffligt botemedel. Ty man bör observera att skalder, som hafva en större och mer omfattande ande, uti sig innesluta tvenne särskilda män, fullkomligt åtskiljda från hvarsandra — fantasimannen och den praktiska, efter omständigheterna sig fogande mannen; och det är den lyckliga föreningen af dessa som är så välgörande för sådana själens sjukjomar som äro till hälften imaginära, till hälften verkliga. Sålunda bar man Homer, än förirrande sig bland gudar, än fattlig för de enfaldigaste, den verkliga tillfillighetsskalden som Gray så träffande kallar honom; och likväl med nog inbilloingskrafi att förleda äfven den svårmodigaste att på en stund förgäta den, illa fläck på sitt skrifbord som kan betäckas. .f dess bankirs bok. Sålunda hafva vi Virgil, visserligen längt under honom, men ändock Den vise Virgil, i Hvars vers gå högt men flyga ej. I