Aftonbladet – 6 september 1853, sida 3

— ingenting eom jag skulle önska förändrad — om jag kunde stadna qvar. TREVANION (tankfullt betraktande mig). Och gillar er far ert beslut att sålunda lemna mig? Pisistratus. Ja, fullkomligt. TREVANION (funderande, ett ögonblick). Jag förstår, han vill skicka er till universitetet för att göra en bokmal af tr, sådan som han sjelf: oej! det skall icke lyckas — ni skall aldrig bli helt och hället bokkarl — ni är icke så lagd. Unge man, fastän jag kan synas bekymmerslös, kan jag dock, när jag vill, läsa mycket snabbt i karakterer.. Ni gör orätt i att lemna mig; ni är skapad för stora verlden — jag kan-för er öppna en hög bana. Jag önskar göra det! Lady Eliinor önskar det — nej, hon påyrkar det — för er fars skull lika mycket som för er egen. Jag begör aldrig någon gunst af ministrar; och jag kommer aldrig att göra det. Men (här reste sig Trevanion plötsligen,, och med,stolt uppsyn och en hastig, gest med armen tillade han) men en minister sjelf kan efter behag disponera öfver sitt beskydd. Ser ni, det är ännu en bemlighet, och jag förtror mig till.er heder. Men innan året är till ända måste jag vara i kabinettet. Siadna hok mig, jag garanterar er lycka — för tre månader sedan skuile jag icke hafva sagt detta. Efter hand vill jag för er öppna parlamentet — ni är ännu icke gammal nog — arbeta till dess. Och sitt nu ned och skrif mina bref — det ligger efter en bel hop här! ,Min bäste, bäste mr Trevanioni, sade jag, så rörd att jag knappast kunde tala, och jag fattade hans hand som jag tryckte mellan mina bida, — sJag vågar icke tecka er — jag kap ckel Men ni känner icke mitt hjerta — det år icke ärelystnad. Nej! om jag blott kunde för alltid qvarstadna här under samma förhällanden som hittills — här — (och jag be