Aftonbladet – 6 september 1853, sida 2

yfves öfver att vara en praktisk man. Det skulle vara dårskap att tala med honom om kärlek och ungdomstillgifvenhet. Han skulle uti conen till den: på räntan af en femton, sexton tusen pund lefvande Austin Caxton se ett sådant parti för sin dotter gom ingen klok man i hans ställning skulle gilla. Och hvad lady Ellinor angår — Han är skyldig oss mycket, Austinl, utbrast Roland; och hans anlete mörknade. Lady Ellinor är nu :hvad-hon, omvi hade känt henne bättre. alltid lofvade att blifva — en ärelysten; lysande; :intrigant verldsdam. Är det icke så, Pisistratus? Jag sade ingenting, jag kände alltför mycket. Och tycker flickan om dig? — men jag förmodar det är klart att hon det görl utbråst Roland. Öde — öde; det har varit en olycksbringande familj för oss! För tusan, Austin, det var ditt fel. Hvarför lät du honom komma dit?, : Min :soh är nu en man — åtminstone i hjertat, om icke till åren — kan mannen uteslängas från faror och frestelser? De funno mig i den gamla prestgården, broder!, sade min far mildt. Min onkel gick, elier rättare linkade tre gånger fram och tillbaka öfver rummet; stadnade derpå, lade armarna i kors, och kom till följande beslut — sOm flickan tycker omm dg, då är din pligt fullkomligt klar — du kan icke begagna dig deraf till din fördel. Du har gjort rätt uti att! lemna huset, ty fresteisen torde vara för Btor.p te Men Hvad ursäkt skall jag förebära hos Trevanionh?5 gade jag svagt — hvad slags historia skall jag hitta på? Så bekymmerslös han är då han hyser förtroende, så skarpsynt är han då han en gång misstänker, ban skau