Aftonbladet – 6 september 1853, sida 2

onklar — för dem äro de slutna, ogenomträngliga, knäppta ända upp till hakan. Familjen Caxton var en exentrisk familj och gjorde aldrig någonting som annat folk. Då jag slutat, upplyftade jag mina ögon och sade bedjande, säg mig nu, finnes det icke något hopp — alldeles intet? Hvarföre skulle det ieke göra det? utropade kapten Roland hastigt. — Familjen de Caxton är lika god som familjen Trevsnion; och hvad dig sjelf angår, vågar jag säga att den unga damen kan göra ett för sin lycka sämre val. : Jag tryckte min onkels hand, och vände mig derpå till min far i orolig väntan — ty jag visste att, trots hans ensliga vanor, få mehniskor hade ett klarare omdöme i verldsliga ting, då men en gång lyckats få honom att! egna dem sin uppmärksamhet. Den är underbar denna djupa visbet som lärde och skalder ofta ådagalägga i afseende på andra, fastän de sällan värdigas nyttja den för egen räkning. Och huru i all verlden bära de sig åt latt förvärfva den? Jag blickade på min far; och det obestämda hopp som Rolands ord hade väckt, föll vid denna blick. sBroder,, sade han långsamt och skakade på hufvudet, den verld som stiftar lagar och förordningar för dem som lefva deri, frågar icke mycket efter ett stamträd, såvida det icke är åtföljdt af fastebref på gods och egodelar.. ;Trevanion var icke rikare än Pisistratus då han gifte sig med lady Ellinor, sade min onkel. e Sannt; men Ellior var då icke någon arftagerska, och hennes far betraktade dessa saker så; som måbända ingen annan pär af Epvgland skulle göra. Hvad Frevånion sjelf angår, vågar jag påstå att ban icke hyser några fördomar beträffande samhällsställning, men han har ett skarpt, sundt förstånd. Han