Aftonbladet – 5 september 1853, sida 3

nar, husgeråd, lösa hästar, oxar, kor m. m. drogo åt vester. Det ör märkvärdigt att finna den dragning till vestern, som genomgår den amerikanska nationen. Om vi göra en resa från öster till vester genom landet, skole vi finna, att den som bor i staden Newyork ej vill flytta till Nya Englands stater, Ohioboen vill ej lefva i Newyork, Iliinoisboen går ej till Ohio, och nybyggaren i Jowa föredrager denna stat framför alla andra. Den del af Jowa, som nu drager till sig .de flesta erigranter, är trakten omkring floden Des Moines öfra och medlersta lopp, hvilken beskrifves såsom högst fruktbar. E I Burlington tillbragte vi åter ett dyga och nade det nöjet se en stor hop svenskar der församlade; Det som i denna stad för närvarande mest sysselsätter den allmänna uppmärksamheten var en agitation af ett kyrko parti kalladt Disciples (lärjungar) att samla anhängare för att bilda en församling. Lärjungar hölle hvarje afton så kallade protracted meetings och predikade för fulit hus. Anmärkniogsvärdt är, att den i staden varande ingregationalistförsamlingen hade åt dessa lörjungar upplåtit sin rymliga kyrka, oaktad: lärjungarnas kända afsigt var att göra inkräktvingar på deras 2å väl som andra kyrkosamrundg område, hvilket äfven till en icke så ringa del hade lyckats dem. Så stor är to!erangen i detta land, isynnerhet ibland amerikanerna, att ett kyrkoparti icke anser sig xunna neka ett annat begagnandet af sin kyrka, skulle det ock derigenom lida stor förlust ai medlemmar. Så hände det för några år sedan att koagregationalistförsamlingen i Fairfield bade upplätit sin kyrka åt en methodistisk predikant, hvilken for omkring för att hålla protracted meetings och bilda församlingar — och följden var att metodistpredikanten gjorde hela församlingen med undantag al nägra få, till metodister. Detta gör att de särskilta partierna måste hålla sig vakna, på det de ej må förlora sina medlemmar. Verkan af den nu pågående agitationen af sLärjungarnes var ock den ait äfven inom de andra denominationerna i staden höljlos protracted meetings, och man hade till sin hjelp ditkallat utmärkta predikanter från andra håll. Så söker man i Amerika att försvara hvad man håller för vara den rena Evangeliska läran. Den 19 fortsatiea resan till Galisburgh, en stad i Illinois, 8 svenska mil.i nordvest från Burlington. Denna gtad, belägen på en öppen prairie med en åt alla håll obegränsad utsigt, har 1600 invånare och är en mycket treflig plate. Dess namn härleder sig från en prestman vid namn Gali, som för 14 år sedan här öppnade ett så kalladt xcollege, eller en högre lärdomsanstalt. Detta college, en inrättning motsvarande både gymnasium och universitet i Sverige, räknar nu flera professorer med ett stort antal lärjungar (jag tror öfver 100) och fera stora praktfulla hus, hörande till isrättningen. En af professorerna visade mig med stor artighet allt som var värdt att se. Biblioteket kunde icke tåla någon jemförelse med våra vanliga gymnasiibibliotek; men deremot öfverträffade, såsom jag tror, de fysiksliska instrumenterna och det kemiska laboratoriet hvad vi i derna del hafve vid Upsala universitet. Studenterna hålla hör, såsom i Sverige, sinsemellan offentliga disputationer,; hvaröfver föras protokoll. Tillträde till undervisningen står öppen för alla, och det är icke ovanligt att ynglingar och unga män, under det de måste försörja sig med sina händers arbete, vid college genomgå en eller flera lärdomsgrenar, I och omkring Galisburgh finnas 150 avenskar, tillhörande trenne olika denominationer, den Lutherska, Baptistiska och Metodistiska. Dessutom bo 200 kringspridda på en eller två svenska mils afstånd uti och omkring städerna Henderson och Kroxville, der de deis hafva köpt dels arrendera små farms. En stor del af deaza hitkommo förliden höst tillika med derag pastor Hasselqvist från Skåne, hvilken bor i Galisburgh. — Der hafva Luteranerra uppfört en nätt träkyrka, til hvilken Jenny Lind anslagit medlen, och de samlas här rezelmässigt till gudstjenst från hela. den omzringliggande trakten. Af allt hvad jag kunde förnimma voro svenskaärne bär mycket nöjda med sin ställning och hade sin goda utkomat. (Forts. följer.)