Aftonbladet – 5 september 1853, sida 3

I Preussen, Österrike och Frankrike vöre skogslag stiftaingen sträng och skogarne derföre väl vårdade Jägmästaren Lidell instämde hufvudsakligen me professor Arrhenius och ville endast tillägga, att der inskränkning i eganderätten, som vållades af tvånge att qvarlerina fröträd, vore ingen, alldenstund dess: fröträd fioge borttågas så fort ungskogen någorlunde uppväxt och ingen väl vore sinnad att sä afbrukå sin skog rubb och stubb att ej nägra äldre tråd til! timme loch dylikt qvarlemnades. På många ställen -vore et 40-ärigt omlopp tillräckligt Den blädning å skogen som en föregäende talare omnämndt, vore ej farlig, ty för att denna skulle kunna ega rum i den skäla at någon skog derigenom kunde skördas, mäste sörre eller miodre aforukningar ega rum, om hvilka lager då gällde. Svärare att freda den uppväxande skogen från kreaturens bett, men hufvudsaken vore att den fredades först på vären då kreaturen utsläpptes och tillsyn häröfver vore väl. ej omöjlig om den mnuva. rande stängselförfattningen uupphäfves. Lade försam. lingen på hjertat den fara iför skogsbrist som upp: stod2 om det nuvarande sättet att handtera skogarne finge ega rum. G:nom ett mera fullkomligt; åkerbruk borde man söka bereda sig andra utvägar till bete ät siva kreatur. Presidenten Gyllenhaal ville med eit exempel styrka sittpåstående om ingrepp i eganderätten. Om en skogsegare ägde 80 tunnland skogsmark och önskade 30 å 40 tunnland deraf till bete, skulle han genom lagen vara derifrån förhindrad. Brukspatron G. de Mare. Då reningen vore at! uttrycka en opinion i denöa lagstiftningsträga borde aåfven den mindre skogsegarens intresse rädfrågas och talaren trodde att ett allt för stort band bliltvit lagd: på den mindre skogsegaren i fråga om hans rättighet att frfogå öfver sin egendom. Ryttmästaren Ribbing måste afräda bifall på denna punkt af samma orsak. som i fräga om den om svedjandet. -Skogarnes ändamälsenliga värd vore visserligen en högst vigtig sak för hela landet, men frågan om eganderätten och den personliga sjelibestämningen vore ändock vigtigare och man borde framför allt tillse att lagstiftningen ej våldförde denna. Skulle lagstiftningen lägga sig i alla missbruk som den enskilde möjligen beginge, finge den allt för mycket att göra. Nägot större missbruk af jord kunde väl ej ega rum än den i Westergöthland gängse flåhackningen och bränningen, som hade förvandlåt det förr sä fruktbara Westergöthland till ettjemförelsevis min dre bördigt land. Ville man vara konseqvent skulle man då förbjuda jordbränning, jordens utmattande genom upprepade hsfreskördar, bränvinssupning m. m., allt sädant hrarigenom den enskilde skadar sig, men man hade dermed ock inträdt på en alltför vädlig lagstiftningsväg. : Baron Hamilton beklagade att frägan blifvit införd på de allmänna teoriernas område. Iogen respekterade högre än talaren eganderätten, men denna hade äfven sina gränser. Sålunda kunde väl tyckas attingenting mera kuade tillhöra personligheten att förfoga öfver än sitt eget lif, men ändock förbjuder både zudomlig och mensklig lag sjeltmord, Och hvad vore det annat än ett sjeltmord det väld på hela landets och efterkommande slägters välfärd, som den enskilds vinningslystaaden beginge. Skulle man pu af någon betänksamhet låta hindra sig attvidtaga nödig stränghet i lagstiftningen fivge maa samma erfarenhet som i sydligare länder, att först sedan skogarna voro uthuggna och förstörda blefve den nödiga strängheten:i Isgstiftniogen iakttagen. Efter den första, stora franska revolutionen hade all den skog som tillhörde kronodomänerna blifvit fördelad mellan enskilde. : Följden var den, att inom kort tid var all denna skog utbuggen. Då började man inga sitt behof af skogen och sitt föregående misstag, och nu. utgafs en lag att all denna skogsmark skulle äterplanteras med skog, och om den enskilde skogsägaren ej inom en viss tid hade verkställt denna äterplantering, tillegnade staten sig skogsmarken och verkställde planteringen för sin räkning, dock den enskilde medgifvet att äterfå skogamarken säsom sin egendom om han ersatte omkostnaderba för planteringen. Här vore sålunda ej träga om att inskränka eganderätten, utan blott att sätta en gräns för sjelfsväldet. Alla länder utom Ryssland och Sverige häde derföre tillsgnat sig den strängare skogslagstiftningen. En petition i denna fråga bords till statsmakten framställas. Tvenne propositioner ä kommitterades förslag framställdes, hvilka bida med öfvervägande JA besvarades, hvarigenom: mötet säldnida biföll detta förslag såsom sin mening. Häremot reserverade sig ryitmä staren Ribbing. 8:de punkten. — Kommittåen föreslog att ätal för försummelser af hvad i föregfende punkt blifvit före: slaget att gälla såsom lag skulle till jägeribetjeningen få göras af hvem som helst. Detta förslag bifötis) ock med Ja. På proposition af oråföranden bifölls att en underdänig framställaing, til Kongl. Maj:t af denna mötets åsigt i skogshushällniogsträgan skulle, göras. Rytt mästaren Ribbing avhöll att den motsatta äsigt som ban förtåktat åfreos skulle framställas, hvilket bifölls. Den 8:de åt de till mötets båsvarande framställde frågor angående en förändrad flyttningstid för lands bygden hade blifvit behanålad af en kommitiö, hvars ordförande förklåråde att kommittesa bade varit af den äsigt, att den enda nåtionella förändring i detta afseende vore fri flyttning, beroende på köntrakter mellan husbönder och tjenare; men då kommittesn bade haft att yttra sig öfver en motion som föreslog att tjenstefolks flyttnng skulle ega rum vid midsom mar i stället för slutet sf Oktober, hade deputerade från 7 läns bushöllssällskaps tilltyrkt denna föråndring och deputerade från 4 läns busbällssållskap förordat det gamla förhällandet. -Kommerserädet Santesson uppläste sina motioner och ätskilliga andrs längre suföranden i dexna fråga, och deputerade från dera län tillstyrkte-förändring, då deremot de från andra förordade det gamla förhållandet. Vid framställd proposition bifölls motionen med Ja. Kommerserådet Santesson föreslog, en petition, hos K. M:t om en förändrad lagstitning i deita afseende, men denna proposition förkastades med Nej. Skildringar från en resa i Kordamerikas Förenta -Etater.