Aftonbladet – 5 september 1853, sida 2

ARN VR GUVARVE VI AES rå ANDASNTBLKIISRES 2aLler maste vänner eller hvad -man i det farmiliära språket kaliar funtfaddrar, ock att det var Herrar Nordströms och Reuterdahl somsegentligen lade sina hufvuden tillhopa för att drifva igenom den ryktbara manövern med universiteterna, samt då det vidare underhand berättag, ej utan anspråk på tillförlitlighet, att herrar Hartmansdorff och Routerdahb, båda ledamöter i den s. k. klassen för allmän lärdom eller den politiska klassen inom akademien, egentligen-ärode-somplanerat hr Nordströms väljande — troligen för att få in i presteståndet en så fin politisk. person som hr Nordström, ock hvilken står i nära beröring med tbronföljären. Under sådana omständigheter synes det i alla händelser otänkbart, att herrarne vor Hartmansdorf och Reuterdahl beredt detta utan att förut hafva frågat hr Nordström och ser temligen otroligt ut, att det skulle skett emot hans: uttryckliga vägran vid skedd tillfrågan. Härtill. bör också läggas, att från hofvets sida kan det ej vara utan intresse att bafva en sådan man som hr Nordström i Presteståndet, genom hvilken ständiga meddelanden: kunna: ega rum utan att det väcker något uppseende; och med statsrådet Reuterdahls ställning är det äfven temligen klart att han ej kan -bafva: föranstaltat om detta: val utan att först hafva förvissat sig att det instämde med en önskan: från högre ort. Men på andra sidan är det också ej svårt att finna, att det för hr Nordström skall vara vida angenämare att synas hafva blifvit likasom framtrugad till riksdagsman oaktadt han stretat emot med händer och fötter. An vidare ser det väl besynnerligt ut, att en man; som under två föregående riksdagar åtit välja sig till sekreterare i konstitutionsutskottet, hvilket ej kunde härleda sig annat än från hans önskan att få hafva sitt finger med i riksdagsärenderna, nu på en gång skulle fått en sådan afsmak för detta deltsgande i det offentliga lifvet. : Detta är, som sagdt är, den tydning som efter vanlig slutkonst nästan vill göra sig sjelf. I allt fall är situationen högst intressant. Upplösningen af pjesen beror på hr Nordström ensam, och de som öfverlefva koleran få väl tillfälle att se, huruvida han, när det kommer ull räkningens afslutande, gör allvar af sin afsägelse! Emellertid är det, om man antager hans motvilja att blifva riksdagsman, såsom uppriktig, onekligen hårdt för honom att blifva sä illa behandlad af sina allra närmaste vänner, 8å mycket mer som egenskapen af riksdagsman måste hindra honom att tillika sköta sina tjenstebefattningar. Till redaktionen af Aftonbladet! Vid soskenstämmor inom Tengeneds pastorai af Skara stift, häfva dess ledamöter enhälligt yttrat sip öpskan, det rikets snart sammanträdande ständer ville för deras del fören sig i beslut: helstattallbränvinsbränhing inom landet upphör; men i fall detickekan ske, att en så hög skatt då ålägges (denna haudtering), att kannan bränvin kan antagas komma att kosta 2 å.3 rdr rgs. Uti en sådan lagstiftningsätgärd se pastoratets samtlige invånare, i förra fallet, landets och kyrkans: snara räddning från alt denuselhet och förnedring, fattigdom och brott, hvartill den årligen ökade bränvinsstillgången och missbruket: deraf föranledt, och isednare fallet ett sätt attsmäningom,: och kanske snarare än mången tror, vänja folket af med, icke blott missbruket; utan ock sjelfva bruket, hvarigenom förenämnde stora ändamål vinnes. Vid den sockenstämma, som till utseende af elektorer för valet af riksdagsfullmäktig, nyligen hållits begärde församlingsboerne, lika enhälligt, få till protokollet intagen deras önskan, att de gifva sina röster ingen annån än den, om hvilken de veta att han eger bäde hufvud -och hjerta att medverka till en dylik förändring, nedläggande äfvenledes den erinran huru hån har, att inför Gud, samtid och efterverld ansvara för hvad han, för sin del, häri gör och låter. Hvarje vän till kyrka och fosterland kan icke annat än känna stor glädje och lifvas af de bästa: förköppningar, då han läser eller hörer omtalas den enbålliga opinion, som ötverallt, der tillfälle dertill beredes, uttalar sig emot den närvarande bränvinsbränningslagstiftningen, samt lika. enhälligt angifver förslag till: en bättre. Rätta stället att lära känna folkets önskningar i dessa :afseenden är otvifvelaktigt sockenstämman. Vi vilja tro, att ingen ordinarie eller vice pastor finnes i nägoa församling, som icke bereder sina församlingsboer tillfälle att på detta sätt uttala sin opinion. Men skulle emot förmodan nägon eller någre finnas, som detta uraktläta, tager Insändaren sig friketen ati erinra derom, att hvilken församlingsmedlem som helst, äfven den ringaste, som eger rösträtt, har rättighet att hos sin pastor begära en dylik sockenstämmga den pastor deremot icke eger rätt förneka. Föreställe man sig icke, att dylika opinionsyttringar till ingenting tjena. Enhälligt uttalade, skola de göra det för hvarje riksdagsman omöjligt, att längre förebära, att svenska folket önskar bränvinsbränningensbibehållande. Dessa opinionsyttringar, framkallade af det blod, bränvinstillgängen och missbruket deraf utgjutit, de tärar det utpressat, de brott det förorsakat, den fattigdom det ästadkommit och den andeliga försoffning, förnedring, som deraf vari en följd, skola stå säsom en eldskrift för hans öga och de skola mägtigt uppfordra hans samvete, at handla så, att han derföre inför Gud och menniskor svara kan. Svetiska folket vill ha bort bränvinsbränniogen, det är nu mera ovedersägligt; Hans M:t konungen vil det; konungarnes konung vill det för sitt folks rädd: ning från andelig förnedring; skall väl egennyttan, begäret efter blodspenningarne segra ännu en gång? — Vi tro det icke: T—d. i Augusti 1853. TÖORGE Vi ba i dag erhållit norska blad med underrättelser från Christiania af den 2 dennes. En fransk örlogskorvett, LExpeditive, har irlupit vid Bergen. Skiens tidning uvplyvser att den metod, för