Aftonbladet – 5 september 1853, sida 1

ste vi häromdagen en af Saint-Marc-Girardin ndertecknad artikel öfver de fredliga utsigerna i Orienten, som hufvudsakligen går ut å att förherrliga Rysslands civiliserande beydelse för Orienten och på samma gång dess ishet och moderation, som till följe af de uropeiska makternas motförsäkringar ädelmoigt beslutit att icke genast uppsluka Ottomaiska riket, denva dess rättmätiga arfvedel, hvil-lig en tiden ändå en gång skall öfverlemna i dess fö änder, — nemligen sedan Ryssland begripit att då ela Europa hyste samma afsigt, afsigten attllå ibehålla eden, men icke att beröfva Ryssland di len tillbörliga och inom vissa gränser utstakade fvervigt som det bör innehafva i Orientenr — amt att jemföra den ställning Ryssland år integer såsom civilisationens målsnan i Orienten med den som 1840 intogs af rankrike i dess bemödanden för upprättanlet af ett sjelfständigt konungarike Egypten nder franskt protektorat, men som öfvergafs f Ludvig Filip när han såg att han i denna unkt hade alla de öfriga europeiska makerna emot sig. Lika vist och storsinnadi ar nu ryska kejsaren, för att göra stormakerna till viljes, uppskjutit en -tid med sin torartade framtids politik vid Dardanellerna, n storsinthet för hvilken den franska journalisten beundrande rullar sig i stoftet. Svenska Tidningen här i dagens nummer såsom ledande artikel intagit största delen af ar Girardins uppsats, hvilken den kallar tänkvärd, såsom den ock onekligen är. Det är änkvärdt att den tidning, som så ihärdigt och ned så mycken talent-försvarat Julimonarkien och dess politik och civilisation, nu finner Rysslands, kallelse i orienten så sublim och dess förakt för alla enligt den vestra civilisationsverldens begrepp okränkbara löften och heligt besvurna fördrag så sublimt enkelt, att den ej har ett ord af ogillande eller oeklagande för detsamma. Men hvad som ir måhända lika tänkvärdt, är att Journal des Debats är i detta ögonblick måhända den enda franska tidning som hviftar på svaänser för det sheliga Rysslands civiliserande verldsmission. Samina dag Journal des Debatslp meddelade hi Girardins rökelse för czaren innehöll den frisinnade och oberoende Sieclet en. uppsats af annan färg, som äfvenledes in-d nehåller åtskilligt tänkvärdts, hvilket vi bärle jaga oss friheten anföra, för att i någon månlri komplettera tänkyvärdigheterna i Svenska Tidningen-, Siecles. artikel har följande lydelse: Verldsfreden skall:icke blifva störd. Denna s ljuder nu behagligt i tidningarnes öron. Verläsfreden skall ej störas. Så mycket bätre, säga vi, ty när allt kommer omkring ärolg vi anhängare af freden, af det skäl att fredenlo är idens regering och kriget deremot är styr-k käns regering. Men som:demökratien rätt!v uppfattäd är intelligensen vid väldet, lutar den i sitt eget välförstådda intresse åt idens öfvervälde. : Ja, vi äro vänner af freden, dock ej af freden under alla vilkor — Gud bevare oss från em sådan afsögelse-af nationaläran — men at fred som alltid är färdig att erkänna sin rätt och när så behöfves komma andra att erkänna den. Om jag vore konung af FrankLä sade den store Fredrik, skulle aldrig ett kanonskott lossas i verlden utan mitt tillstånd. Ända till närvarande dag skickade Ryssland oss koleran såsom visitkort. Man kan nu hoppas att vi ej skola behöfva emottaga någon ny artighet. :Orientaliska frågan är på väg att uppgöras. Berget har födt. Vilyckönska oss till fostret så vida det har något lif i sig. Vi kunna dock icke återhålla en reflexion: nåväl, Ryssland samtycker i dag att före eller efter Turkiet, i sjette eller femte rummet, underteckna ett af de fyra makterna uppgjordt bemedlingsförslag, fullkomligt egnadt att tillfredsställa båda partiernas heder, fullkomligt antagligt följaktligen, alldenstund det antogs, säger man, å båda sidorna, och för att komma till denna vänliga uppgörelse börjar Ryssland med att utmana Turkiet, föra ett hotandel språk, kränka dess gräns, ockupera dess om-l råde, lägga beslag på dess statsinkomster, afsätta portens lydfurstar, trampa fördragen under fötterna, kasta ut eldbränder i hela europeiska samhället, skrämma lifvet ur all företagsamhet, hålla krediten i ett spazmodiskt febertillstånd, bortkasta bundradetals millioner på krigsrustningar och tvinga Turkiet att förslösa i det minsta lika mycketpå försvarsrustningar. och nödga Frankrike och Englend att ytterligare betunga sina: belastade budgetter för att återställa den störda jemnvigten, och ändå beprisas den tyska diplomatien af ett visst parti såsom den visaste och skickligaste i Europa. Hvarföre har den ej snarare börjat der den har slutat? Den skulle derigenom hafva sparat (kontinenten och sig: sjelf micken 070. många kostnader, många ord, mycket gående och kommande, många noter och protokoller, depescher och kurirer. Slutligen är saken uppgjord. Furst. Menschikoffs utomordentliga beskickfiing, hans förnärmande uppträdande mot divanen, hans öfvermodiga språk, hans uppvridna mustacher, hans bullersamma aftärd, ryska armåens invasion i Vallachiet, Pruthsliniens befästande liksom för ett förestående fälttåg, allt detta :var i czarens-tanka endast ett teaterupptåg, ett dramatiskt mise en scönes, för att litet sednare vid bullret af stor orkester underskrifva en uppgörelse, som man med litet tålamod och framför allt med litet moderation hade kunnat sluta mellan qväll. och. morgon. I sabning, lom en .husfader förde. ett sådant regemente, skulle hans grannar -ej kunna nog tadla honom. Ty man bör ej förr sluta att underbandla, än när det menskligt taladt icke mera ifves någon möjlighet att underbandla. Och ästa beviset att det ännu fanns möjligheter att underhandla, är just att Ryssland unders handlar i detta ögonbliek. I Om Frankrike sluppit undan med kostnaderna för sina rustningar, har det i stället fått en lärdom mera om farorna af enväldet, och denna lärdom kan -i vårt tycke ej för dyrt betalas. Enväldet inverkar i .sjelfva verket icke blott påsina egna stater, utan också, såsam I; nvar haft tillfölla stt ee nå alla Andra LA AN I RER SE SR FR ne pr— g— KT LA RA on PR