Aftonbladet – 3 september 1853, sida 2

Trevanion är en af de rikaste arftagerskor i England., i: Ja, mr Trevanion är rik, gade jag, qväfs vande en suck — smycket rikn. ,Och ni är hans sekreterare! Min bästa vän, ni gör rätt uti att erbjuda mig tålamod, ty jag hoppas att ni har ett betydligt förråd till öfverlopps, som ej tages i anspråk för egen räkning., Jag förstår er icke.s Och likväl hörde ni lika väl som jag sjelf hvad denne unge gentleman nyss yttrade; och ni befinner er i samma hus som arftagerskan. Vivianb , N2. hvad har jag väl sagt som är så oerhördt? Ånej, men efter ni påminner om denne unge gentleman, — så hörde ni väl också hvad hans följeslagare. berättade honom, — man borde minst vara earl för att sträcka. sina förhoppningar till. Fanny :Trevaniont ;Strunt! Lika väl kan man säga. att -man borde vara millionär för att eftersträfva en million I — och ändå tror jag att de som förvärfvat millioner, i allmänhet börjat med pence.s Denna tro skulle vara en tröst och en uppmuntran för er, Vivian. Och nu, god natt, — jag har mycket att göra.s God natt dås, sade Vivian, och vi åtskiljdes. Jag styrde kosan till Trevanions hus och till hans studerkammare., Der väntade mig en väldig massa öfverliggande arbete; men småningom fann jag mina tankar vandra bort ifrån de eviga parlamentsakterna, och pennan föll ur min hand, midt under ett utdrag af ett betänkande om Sierra Leona. Min puls slog starkt och hastigt; jag befann mig i ett tillstånd af nervös feberretning, sådan. som blott sinnesrörelse kan förorsaka. Fannys ljufva röst ljöd i mina öron; hennes ögon, sådana som jag sednast sett dem, ovanligt milda