Aftonbladet – 2 september 1853, sida 1

aldrig läto höra ett knöt; och def lugta vishet som hade efterträdt min fars tidiga freatelser (frestelser--lika mina egna) och det näsieksfulm iecudet på rolr racrs Ömma an: lete och det oskuldsfulla barnasinnet hos Blanche (ty det-var under detta namn som Elfvan gjort sig förtrogen med oss) som-jag redan älskade såsom en syster, — jag lemnade aldrig detta lilla rum; säger jag, utan att känna det dessa fyra väggar inneslöto hvad som var nog att-förljuiva verlden, hade den än till sina vida bräddar varit uppfylld med galla och isop. . Trevanion hade varit mer än nöjd med Vivians arbete-— ban hade förvånats cröfver. Ty ehuru höget få rättelser blifsiv :jörde i sjelfva satsbildningen, gingo de som blifvit gjorda utom ordförändringar — de rörde sådana ord somgjorde sjeliva tanken klarare; och förutom denna märkliga rätielse af et aritmetiskt misstag, gom det låg i Travanions lynne :att öfverskatta, voro der i mariginalen framkastade:-ett par vågade anmärkningar, häntydarde på behofvet af någon fastsre länk i resomnementets kedja, eller antydande nödvändigheten af något ytterligare bevis för bekräftandet af -en uppgifts--Och allt detta härflytande blott från ett skarpt förstånds naturliga och nakna logik; utan stöd af-den ringas ste kunskap i det ämne hvarom fråga var! Trevanion lemnade Vivian fullt upp med arbete och en-nog frikostig -godtgörelse sför 2t förverkliga mitt löfte om oberoende. Och mer än en gång begärde hamn att jag hos hoönom skulle: införa min vän; Men Jetta fortfor jag att afböja — Gud skali veta det, icke af svartsjuka, men endast emedan-jag fruktade att Vivians beteende och sätt att uttrycka sig: skulle synnerligen misshega en person som afskydde förmätenhet söch icke förstod några andra excentrisiteter än sina egua.