Aftonbladet – 1 september 1853, sida 2

smellertid för några veckor sedan dit återsändt. De lemnade Genua, säger Univers, örsedde med engelska eller piemontesiska pass, landstego mellan OCivita-Vecchia och Fiumicina, förskaffade sig med tillhjelp af Londoneroch Turinerflyktingar inträde i Rom och dolde sig hos sina medbrottslingar. Ispetsen för företaget stod advokaten Petroni, hvilzen 1848 spelade en betydande roll, men sedan 1849 varit totalt förevunnen. Vid sin arrestering skall han ha uppfordrat gensdarmerna att icke lägga hand på Mazzinis generalvikarie, — en varning som naturligtvis lemnades utan afseende. Petroni greps hos en fordom för sina ursinnigt radikala äsigter bekant och tillförne ur singorden utstött prest. Man fann hans boning ettantal revolutionära manifester. Så lyder Univerg, berättelse. Man bör dock taga sig till vara att tillmäta den alltför stort förtroende, då hvad som förekommer i detta blad och om sådana saker ej plägar utmärka sig för synnerlig trovärdighet. TURKIET. Den romantiserande och äfventyrsälskande furstinnan Belgiogzo, som genomrest en stor del af Turkiet, har nu råkat ut för ett ganska vädligt äfventyr. Vid Safranboli i mindre Asien har hon blifvit öfverfallen och erhållit icke mindre är 7 dolkstygn, hvilka dock icke skola medföra fara för lifvet. Mördaren hör blifvit förd till Konstantinopel. Han visar ingen ånger, utan beklagar blott, att han icke lyckats döda furstinnan och hennes femtonåriga dotter. MAROCKO. Man har nyheter från Marocko af den 9 Juni. Ställningen i landet var alltjemt ganska osäker; emellertid sades de kejserliga trupperna hafva vunnit några fördelar öfver de uppstudsiga stammarna i detinre. Tvenne af deras förnämsta chefer hade blifvit tagne till fånga, och kejsaren hade låtit halshuggiz dem på stora torget i Mequinez, såsom förrädare och upprorsstiftare. Kejsaren var sjuk: och hade nyligen till sig inkallat sin äldste son, som styrer en af rikets större provinser. AMERIKA. : Kosta-affären i Smyrna var nu känd iFörenta Staterna och hade der väckt ett ofantligt uppseende. Opinionen tog naturligtvig all. mänt parti för befälhafvaren på den amerikanska korveiten St. Louis, kapten Ingraharm, och regeringens i Washington halfofficiella orgen har innehållit några märkliga artiklar, som synas antyda att regeringen sjelf gillade den amerikanske befälhafvarens handlingssätt. Någon officiel underrättelse om tilldragelsen hade regeringen emellertid ännu icke emottagit, och då nog iång tid förflutit för att depescher från kommodore Stringham, som kommenderar den amerikanska flottstationen i Medelhafvet, skulle ha hunnit ingå till Washington, så befarade man att dessa depescher blifvit uppsnappade. Vi finna redan i flera af de i dag ingångna utländska tidningarne uppgifvet, det åtskilliga europeiska hof skola tagit högst illa amerikaoernes inblandning i Kosta-saken, och det påstås till och med att de förenat sig med Österrike till gemensamma reklamationer deremot. Endast England säges hålla sig tillbaka från ett obetingadt instärnmande i dessa reklamationer. en till ministerposten i Madrid bestämde Soul, som anges ha uppdrag att göra Spanska regeringen köpeanbud på Cuba, var dagen före sin afresa från NewYork föremål för en storartad demonstration derstädes, i hvilken deltogo, efter hvad det uppgifves icke mindre än fem tusen personer, bland hvilka men märkte juntan för Cubas revolutionerande, medlemmar af den Ensliga Stjernans orden o. 8. v. I sitt svar på det tal som vid detta tillfälle ställdes till honom af sekreteraren i Cubanernas permamenta kommitte, yttrade han sig med en för hans ställning så ovanlig frimodighet, att man med mycket intresse afvaktar underrättelse om det mottagande som blir hr Soule till del då han inom få dagar inträffar i Madrid, KINA. Genom de nyaste berättelserna från Hongkong af den 23 Juni och från Amoy af den 19 Maj vinner man den öfvertygelse, att de revolutionära rörelserna derstädes tillväxa i stora proportioner och att det snart lärer vara ute med den tartariska dynastiens existens. Märkvärdigt är dervid huru europeåerna förändrat tonen när frågan är om de upproriska. Vare gig att deras framgång inger respekt eller att deras ännu ganska tvifvelaktiga kristendora försonat dem med de kristna europåerna, så är följden den att de icke vidare i någon engelsk-kinesisk tidning kallas rebeller, utan numera alltid benämnas sanna patrioters. Dessutom är klart att revolutionen var förberedd sedan lång tid tillbaka, att den bade sina hemliga sällskaper och föreningar, och att många städer med hela sin kejserliga garnison endast väntade på den upproriska armeåens avantgarde för att svära deras fana. Tydligast visade sig detta vid Amoys fall. Redan den 13 Maj fick engelska konsuln underrättelse af de kinesiska stadsauktoriteterna,. att en omkring 3500 man stark rebellkår var i antågande och att de hade satt sig i besittning af Hai-Teng, en befästad stad som ligger 12 mil högre upp vid Chang-chow-floden, hvarest de genast gjort den första mandarinen ett hufvud kortare. Engelska konsuln träffade genast nödiga förberedelser att trygga sina landsmäns lif och egendom; under afvaktan och förberedeiser förflöto 4 dagar, och den 18 i gryningen såg man en svärm talrikt bemannade och beväpnade båtar styra mot staden. Bland invånarne herrskade stor oro och alla bodar voro tillslutna, den kinesiska amiralen kommenderade sin flotta till angrepp, men besynnerligt nog manövrerade hon så förgigtigt, att angriparne landade utan attförlora en enda man. Knappt voro de första landsatte förrän scenen förändrade sig. Hela staden afkastade masken; polisen, sjöfolket, arbetarne, med ett. ord allt hvad som hade kunnat försvara sig blef på en gång rebeller, eller, för att tala med den allmänna frasen, tanna nDatrioterp.