Aftonbladet – 31 augusti 1853, sida 2

saknad af inbillningskraft, egde passion i öfvermått: och detta var fallet med den unge utbördingen. Hos honom innefattade passionen mänga af de sämsta böjelser som strida emot mensklig lycka. Man kunde icke motsäga honom utan att väcka en hastigt upplogsande vrede; man kunde icke tala om rikedom, utan att hans kind bleknade af gna: gande afund. Denna beklagansvärda ynglings förvånande naturliga företräden — hans skönhet, hans färdigheter, den anda af trots cor omfläktade honom likt en af eld mättad atmosfer — hade uppdrifvit hans kroppsliga gjelfförtroende till ett öfvermod, som tl fördomar emot honom förvandlade de anepråk på beundran han verkligen egde. Snarstickev, afundsam, öfvermodig — dålig nog, men icke bland de värsta, ty dessa frumskjutande kantigheter voro alla öfverdragna med eit täckelse af kall tillbakastötande cynism, och hans passioner förrådde sig sjelfva genora hån och st:.ckord. Han syntes icke ega nägon moraSek känslighet, och hvad som iör en stol natur var ännu märkligare, föga eler ingen sann hederskönsla. Han egde till sjuklig öf verdrift detta begör att stiga, som i dagligt 1al kallas ärelystnad, iaen icke något märkbart begär efter rykte, eller aktning, eller sine Hikars k ; endast det kalla begäret at vinna fr ng, icke alt lyga, icke att gagna. — vinna framgång, så att han måtte tå rättghet att förakta en verld som re:ade hans sjelfgärlek och njuta de nöjea som det öf. verflödande nervösa lifvet uti honom syntes kräfva. Sådana voro de hulvudsakiiga egenskaperna ho3 en kafakter, hvilken olycksbådande som den var, likväl intresserade mig och syntes mig kunna förbättras, — nej, til och med att i sig innesluta grundelementern: wi verklig storhet. Bör icke något stort kuons göras af en yngling under tjugu år, som: högsta grad eger snabbhet att uppfatta oct mod art utföra? Dertill kommer, att alla för mögenheter gom kunna skapa storhet, i s!g ianesiuta dem som kunna blifva till godhet Hos den vilde Skandinaven, hos den grymm