Aftonbladet – 31 augusti 1853, sida 2

-—— AMMA RAMA OO EP ND ren ch V. Emterviks socknar i Werraland hafvalk ocknestäramoprotokoller blifvit till Wermlands-!s idningen insända, utvisande att dessa sock-ö arg invånare instämma i de redan från andra ocknar afgifna opinionsyttringar emot superiet!t ch bränvinsbränningen. : — Från Ölme meddelar Wermlands-Tidninen under den 27 dennes följande: Kongl. Wermländska hushällningssällskspets beredingsutsko:t har i ett Circulair af den 25 sistlidag I uni till socknenämnden hemställt: 1) Att bränvinsränningen icke är behöflig för tkerbruket och kan, Utför högt drifven, blifva för detsamma stadlig. ) Att en sädan iag för bränvinstillverkningea och7 ess beskattning, som medgifver kontroll öfver ekat ons verkliga utgäendo till det belopp, hvartiii den lifvit bestämd, mätte beslutas samt att denna skatt nätte bestämmas så hög som möjligt, utan att inmuggling af bränvin frön utlandet derigenom upp nuntras. 3) Att rättighet till utminutering ej må af onungens befallningshafvande meddelas utan sockneämindernas föregående hörande och att den lägsta itminuteringsqvantiteten höjes betydligt öfrer nuvaande bestämmelse. 4) Att afgiften för utminuteriogs-! ättighet må tillfalla fattigkassa i den kommun, inoml; wilken försöljniogsstället är beläget; och 5) Att då andthandlare beträdes med andra resan förbrytelse not minuteringss:adgarne, de mätte förlora sina haulelsrättigheter. Sistlidne söndag upplästes ä allmän socknestämma . let ifrågavarande cirkuläret, hvarefter det punkt för !l ounkt granskades, och stannade församlingen vid det! enhälligt fattade beslut att adoptera de uttalade äsigerna som sina egna. Sedermera och i sammanbang härmed beslöts att, för att om möjligt göra ett slut) på det nog vidt iaom socknen utgrerade lönnkröge-! riet, socknen skulle indelas i 12 s. k. rotar, hvarje rote försedd med sina uppsyniogsmän, de der hadel. sig förelagdt att noga efterse att ingen bränvinsförsäjjning opätaldt finge passera. Och sluiligen, att i hävdelse någon sädan försäljaing egde rum, den brottslige genast hos vederbörande anmöla, och skulle bränvinsförsäljarens namn i kyrkan uppläsas, honor till straff och androm lönakrögare till varnegsel. h I fö — Ur Wener2borgs tidning för den 24 denneg meddela vi nedanstående uppsatser: Uti vär goda stad har under förra veckan en ovanlig liflighet varit rädande, derigenom att flera hundrade resande hitkommit från brunnsoch badorter, hvarifrån de blifvit skrämda, icke af koleran, men afi fruktan för spärrningar och karantäner. Förskräckelsen för dessa tvängsätgärder har varit sä stor, att flera familjer brädstörtande begifvit sig hit på usla bondkärror och derför betalt ända till fyradubbel skjutslega samt vidare fortsatt resan inät landet, för att icke blifva betagne den dyrbaraste af alia rättigheter — friheten. Andra äter hafva af glädje öfver den frihet och gästvänlighet, som här är rådande, qvarstannat flera dagar i afbidan på passande lägenhet att komma till hemorten. På sådant sätt hafva, utom de hus, hvarest resande vanligen iologeras, ett större antal privata bostäder varit upplätne ät resande, hvilka alla förklarat sin fägnad med de åtgärder som här mött dem. Äfven inom staden bland dess egne invånare räder ett lugn och en förtröstan om en god utgäng, större än nägonsin förut. Välvilligt emottages hvarje hit ankommande person, utan rädsla eller misströstan upplätes ät honom husegarers egen sängkammare, om så behöfves, ingen synes ängslig eller bedröfvad för en inbillad fara, med ett ord, allt är godt och så som det bör vara. Annorlunda var det likväl äfven här, då fåfänga försök gjordes attutestänga en sjukdom, som ätminstone på sädant sätt icke låter begränsa sig. De bräkaade spärrningsätgärderns, resandes förande som delinqventer genom gatorne, ovissheten om spärrningens ofelbarhet, uppständelsen på gatorne med cernaerande af hus, allt väckte oro och bekymraer, då man nu deremot endast mötes af vänliga ansigten, hvari någon ängslan eller oro icke förspörjes. Vi kunna säledes med skäl säga: Hur annorlunda nu än förr; och i glädjen häröfver inbjuda vi en hvar spärrningslysten att hitkomms3 för att blifva — kurerad. — Doe sjukhus invid segelleden, som landshöfdingen Bergman anordnat, nemligen vid Lilla Edet, Trollhättan och Gropbrou, hafva redan i nögra dagar varit färdiga till begagaande för sjöfolk och andra tråfikerande personer. Det är ovestridligt att denna åtgärd framför någon annan mäste blifva af stor och välgörands egenskap, i händelse sjukdomen utbreder sig säsom vanligt uppåt elfven, äfvensom att den är iugaande för de strandboer som bo derofvanför, och synnerligast bör densamma vara tillfredsställande för sjöfolket sjelfse, hvilka derigenom äro beredde en snar och som vi våga hoppas i de flesta fall tillfyliestgörande bjelp. . Huru oriktigt och för saken illa uttänkt är det icke att. sammanpacka en mäuvgd menniskor på en inskränkt punkt, såsom det sker vid karantärer och spärroingsavstalter, ofta nog utan tillgång på tillräck liga och sunda födoämnen; ledsnaden öfver en förlorad dyrbar tid, öfvsr himmandet af rörelsen och af brist på tjenlig mat och behöflig komfort, tords vara medel nog att åstadkomma kolera, ätminslone ati öka och utveckla miasman der, hvarest densamma til nägon del kan finnas. Härsf kommer det sig ock att ganska mänga sjukdomsfall inträffa vid karaotäner, som annars måhända hade uteblifvit, äfvensom att personer, hvi!ka undergätt kärantän, efter sitt frigilvande insjukna och fö af ett gift, som do vid sjelfva karantänen insupit. Hundradetais exempel på spärrningars och karantäners änvdarmältslishet fianas, hvarheist de varit iorättade, hvsremot öfverallt, dei rörelsen varit fri, roen tillräcklig och hastig läkare värd och skötsel funnits, det visat sig att sjukdomen numera icke erhåller den fart som i början, eller af så fasaväckande egenskap, att man derför bör rä das alltför mycket och hvad värre är föracka sins Imedmenniskor den undsättning som mörsklug och kristlig Kärlek bjuder. Vi önska säledes att regeringen mälte ork bibehälia de arrengementer landshöfdiogen Borg vidtagit för kolerasjukdomens hämrnande de loch skall säkerligen mängen med oss hålla : relsen räkning för de kloka och omhuldande inrätt ningar som nu fianas invid en så besökt segelled son I Götba elf. Ra FISLAED Finska posten har i dag bragt os: tidnin aan fn Helsingfors of den 25 och från ADbi