af samma träd som man gör en galge skulle man kunna göra en mast på en örlogsman. Jag skall emellertid säga er hvarifrån ni fått detta tycke för mig, — de starke sympatisera med de starke. Äfven ni skulle kunna göra er lyckan underdånig! Pisistratus. — Håll; om så är — om det hos oss finns något beslägtadt, så skultetycket vara ömsesidigt. Nåväl, säg att så är; ty halfva min utsigtatt hjelpa er beror på min förmåga att röra ert hjerta. FREMLINGEN (tydligen veknad). — Om jag vore en så stor skurk som jag borde vara, skulle mitt svar vara lätt nog. Som det nu z uppskjuter jag det. — Farväl — om torsag. FREMLINGEN försvinner i labyrinten af de aller som omgifva Leicester Square. III Kar. Vid min återkomst till Lammet, fann jag att min onkel låg i en lugn sömn; och efter fältskärens eftermiddagsbesök och sedan han försäkrat att febern nu nästan upphört och all auledning till-oro var förbi, ansäg jag detnödigt att återvända till Trevanions hus och förklara anledningen till min nattliga frånvaro. Men familjen hade ännu icke återvändt från landet. Trevanion sjelf var hemma några timmar på eftermiddsgen och syntes vira mycket deltagande för min onkels sjukdom. Ehuru ban som vanligt h.de mycket brådtom; förjde han mig dock till Larimet för att beBöka min far cch uppmuntra honom; Rolands förbättring fortgick, och då vi återvände till S:t James Square hade Trevanion den uppmärksamheten att för de nästföljande dagarne frigifva mig från min åra i hans galer. Mitt sinne, befriadt från min ängslan för Ros land, återvände nu till min nye vän! Det bade icke varit utan afsigt jag tillsport den unge mannen om hens kunskap i franskan: Prevavion hade en vidsträckt korrespondens i fremmande länder, hvilken fördes på detta epråk, och häri kunde jag vara honom till föga hjelp, och ehuru han sjelf talade och