Aftonbladet – 30 augusti 1853, sida 3

samt. Ja, ni kan öfverlemna honom åt mig; och jag släppte i polismannens hand hyran för nattherberget. Han såg på shillingen — ban såg på mig — han såg uppåt gatan och nedåt gatan — skakade på hufvudet, och gick sin väg. Jag närmade mig då till ynglingen, vidrörde honom och sade — kan ni komma ihåg mig sir; och hvar har ni gjort af rår Pescock?a FREMLINGEN (efter ett ögonblicks tystnad). — Jag kommer ihög er; ert namn är Caxton. PisistrAtus. — Och eri? FREMLINGEN. — Fattig sate, om ni. frågar mina fickor — fickorna, som äro sinnebilder af menniskan; stolt sate; om ni frågar mitt bjerta.. (Granskande mig från topp till tå) — Verlden synes ha smålett mot er mr Caxton! År ni icke generad att tala med en usling som ligger på gatan? — men det är sannt, det är ingen som ser er. PrsistRATtuS (i form af tänkespråk). — Om jag lefvat i förra seklet, kunde jag ha funnit Samuel Johnson liggande på gatan. FREMLINGEN (uppstigande). — Ni har stör min sömn; ni bade rättighet dertill sedan ni betalt mitt nattläger. Låt mig följa er en bit; ni behöfver inte vara rädd — jag är icke ficktjuf — ännu! Pisistratus. — Ni säger att verlden har smålett -mot mig; jag fruktar den har rynkat ögonbrynen mot er. Jag säger icke smods, ty deraf synes ni hafva tillräckligt; men jag säger stålamoda, hvilket är den sällsyntaste af de båda egenskaperna. FREMLINGEN. — Hm! (Ånyo skarpt betraktande mig) — Huru kommer det sig att ni stadnar för att tala med mig — en person om hvilken ni vet ingenting, elier sämre än ingenting ? Pisisrratus, — Emedan jag ofta tänkt på er; emedan ni intresserar mig; emedan — förlåt mig — jag skulle vilja hjelpa er om jag kan — det vill säga, om ni är i behof af bjelp. FREMLINGEN. — Behof! — Jag har ett behof! Jag behöfver sömn — jag behöfver fö