Aftonbladet – 30 augusti 1853, sida 2

fattiga barns sjuka fäder voro då barnen drogo honom i rockskörtet. — sHvem är pappa?s Barnet såg skarpt på mig, och de stora törarne rullade från dessa vida lysande ögon; men det förblef helt tyst. I detta ögonblick syntes ån tröskeln en fullvixen figur, och framträdande ur skuggan visade den sig vara en starkt byggd ung qvinna med ett hyggligt utseende. Hon neg och sade derpå tillgjordt: ,Ack miss! ni borde ha väntat på mig och icke ha skrämt herrskapet genom att på det bör sättet ruta uppför trapporna, Med ertillåtelse, sir, jag höll på att göra upp med hyrkusken och han var så orimlig, söm töckta der gemena varelser alltid äro när de bara ha eh stackars qvinna att göra med, sir, — och — sMen hvad är ert ärende? utropade jag; ty min far hade åuckande fagit den lilla flickan i sina armar och hon låg nu gråtande vid hans bröst. Jo, ser ni sir (en hy nigning), herrn kom först förliden natt till vårt hotel, sir — Lammet, straxt invid Lunnan Bridge — och han blef sjuk — och det är som Han inte skulle vara rätt till sig — och så skicka vi efter doktorn, och doktorn såg på plåten på herrns nattsäck, sir — och så såg han iadresskalendern, och så sade han; Det finnes en mr Caxton vid Great Russell Street, — är han er slägtinge och def här unga fruntirret såde: Det är min pappas bror och vi voro på väg till honom. — Och så, sir, eftersom sköputsarne inte voro hemma, så tog jag en hyrvagn och miss följde med, och — Roland — Roland sjuk! Skynda — skynda!, utropade min far; och med barnet ännu i sina ärmar rösade hån utför trapporna. Jag följde efter med hans hatt, som han hade glömt i hastigheten. Till all lycka passerade en byrvagn straxt tötanför porten; men städerskan ville icke låta oss stiga upp uti. den förrän hon hade öfvertygät sig att det icke var densamma som hon hade afskedat. Sedan denna förberedande undersökning var