Aftonbladet – 30 augusti 1853, sida 1

Y1 Dorja dertore 1 dag en scene Ft StUunlale rörande några af de framställda ämnena, och främst angående mötets första samt måhända tillika vigtigaste fråga, nemligen den som rörer : Landibruks-undervisningen. Naturvetenskapernas framsteg under de sisiförflutna hundra åren hafva grundlagt landtbrukets. Särdeles har kemien utöfvat ett likastort som välgörande inflytande derpå, och vi böra ej glömma att det var en svensk som först uti denna vetenskap sökte finna landtbrukets grunder f). Redan under sista hälften af förra århundradet bade landibruket, särdeles i Belgien och England, gjort icke obetydliga framsteg, men dess egentliga utveckling i hela Europa daterar sig dock från Ther, och utgilvandet af hans Rationella Landihushållning (1809—1812). Det är ej utan sin märkvärdighet, att konung Carl Johan under samma tidsperiod, som blött kunde anses ån landtbruksvetenskaens första ing, beslöt att grundlägga en bvensk. landibruks-akademi(25 Dec. 1611), hvars första vigtiga åtgärd var att besörja öfversättningen af Thaers nyssnämnda klassiska verk, hvarjemte akademien genom utgifvandet af sina annaler sökte sprida kunskap i åtskilliga delar af landtbruket. Framgången var i början ringa. De frön som blifvit utsådda behöfde tid att gro, och en landtbruksakademi, i ett Jand som saknar landtbruksskolor, befinner. sig ungefär i samma belögenhet z2zom en vetenskapsakademi, ifall den vore inrättad i ett land utan både lägre undervisningsverk och universiteter. Den åsigten att inrättningen af landtbruksskolor var nödvändig, om man skulle kunna Boppas några tillfredsställande framsteg i landtbruket, framställdes i en år 1827 utgifven mindre skrift) och år 1832 utsatte k. landtbruksakademien såsom prisämne: Plan för inrättandet af ett svenskt landibruks-institut. En elev af den meranämnde Theer, hr Edv. Noisnen, hade det berömvärda modet att försöka inrättandet af ett dylikt institut, först såsom enskildt företag och sedan med understöd af statsmedel från år 1834. Med ett i början ganska ringa anslag af 5000 rdr, som dock sedan fördubblades, fortgick detta institut, under beröm och klander, under sondt rykte och: godt ryktes, ända till förlidet år, då det upphörde. Det nyligen församlage landtbruksmötet i Lidköping fann sig likväl försnlåtet att enhälligt förklara hr Nonnen sin tacksamhet och tillfredaställelse för det sätt hvarpå han ledt undervisningen vid denna inrättning. Att denna inrättning på det hela har uppfyllt sin bestämmelse, derom vittnar både den väckelse som den har gifvit Sveriges landtbruk i allmänhet, de många skickliga unga män som derifrån utgått, och den beredvillighet med hvilken båda -statsmakternay, så snart fråga derom väcktes, heviljade anslag till ett nytt landidruksinstitut (på Ultuna), då Degeberg befanns ensamt vara otillräckligt för det stora antal som önskade undervisning i landtbruket. De vida större anslag som detta sistnämnda institut erhållit, såväl för inrättningens orgarisation som dess fortgående, vittna nogsamt att. det af hr Nonnen vågade försöket icke hade afskräckt från den bana på hvilken han bröt vägen. Att Ultuna, med ett organisa;ionganslsg at öfver 70,000 rdr bko och ett årligt anslag gom torde kunna beräknas till 14.000 rdr, samt dessutom åtnjutande den fördelen att kunna fortgå på en förut banad och känd väg, redan från början befann sig i en fördelaktigare ställning än den gom Degeberg efter tjuguårigt arbete kunnat uppnä eller någonsin med dess mera inskränkta tillgångar kunde hoppas att uppnå, är icke svårt atti inse. Detta institut trädde egentligen i verksamhet år 1849, och om det inrättades (såsom man yttrade, och hvilket utan tvifvel var sannt) icke derföre att Degeberg var misslyckadt, utan emedan det var otillräckligt, eriär Sverige minst behöfver tvenne instituter af det omfång som de båda omnämnda, så hade man också måhända — mera än söm var händelsen — bort tillse att man icke nedref med ena handen hvad man uppbyggde med den andra. Denna varsamhet iakttogs dock ej, och det var naturligt att det tillbakasatta läroverket, hvars tjugoåriga gagnande verksamhet icke ansögs väga nog i vågskålen för att bereda det åtminstone lika förmåner med det nya, ärnu oförsökta, skulle undandraga sig en fäfien med så olika vapen, och, då dess tillvaro berodde af en enskild person, upphöra sågom högre landtbruksläroverk. Så skedde ock. Hr Nonnen uppsade efter gcista riksdagens slut sitt kontrakt med stater, och Degebörg ötvergick till den mera anspråkslösa organtsationen af en lägre landtbruksskola. Den enkla följden häraf var att hela ändamålet med organisationen af ett nytt institut förfelades. Ständerna hade gifvit ut omkring 100,000 rår; men Sverige hade ändå icke mera än ett landtbruksinstitut, och landtbruksundervisningen befann sig på samma punkt som förut. Det var således fullkomligt i sin ordning att vid det första landtbruksmöte som bölls efter nämde tilldragelse den frågan uppställdes, huruvida någon ytterligare utsträckning af landtbruksläroverken var af behofvet påkallad? Till besvarande af denna fråga uppträdde hrr Nathborst, Arrhenius, Nonnen, Hedengren m. fl., hvilka enhälligt förklarade sin äsgigt vara den, att inrättendet af minst ännu ett högre landtbrukslöroverk i södra eller medlersta Sverige vore i hög grad behöfligt, då det som nu fanns icke kunde vara tillräckligt. Eifarenheten hade visat, under de få år då Degeberg och Ultuna samtidigt voro i verksamhet, att båda inrättningarne voro alldeles otillfäöckliga för emottagande af alla som vid dem sökte vinna undervisning. Huru mycket mera otillräckligt skulle då ej ett enda lärelverk vara? Det behöfdes derföre egeniligen livå till af samma omfattning som Ultuna; men då man icke kunde hoppas att vinna allt på en gång, vore det af största vigt att åtminstone ett nytt landtbruksinstitut kunde med J RN DU RR SN VA Ar a IG RR