Aftonbladet – 29 augusti 1853, sida 1

och fabrikanter; men vid så sällsamma flukuationer i ullhandeln som detta år inträffat torde den ej blifva utan inflytande, äfven på den större allmänheten, som förbrukar ylievaror. Kanske saknar det derföre ej allt intresse att, sedan detta års ullmarknader ru iro passerade, derom meddela nägra närmare anderrättelser. I Sverige hållas årligen blott två ullmarknader, den ena i Malmö, den andra i Norrköping. De som i år besökte dessa marknader kunde ej annat än högeligen förundra sig öfver den ovanliga begärligheten och den betydliga prisstegringen af en rudimaterie hvars fabrikat (kläden och yllevaror) på de sednare åresi hos oss nedsjunkit till jemförelsevis vanpris. Under en tid, då denna fabrikation i vårt land visat sig vara i en ganska betryckt ställning, och då kreditsystemet hunnit en oerhörd utsträckning samt den långa utborgningen gärskildt för klädeshandteringen medfört betydliga penningeförluster, såldes likväl inom några jå timmar större delen af Sveriges ullproduktion mot kontant betalning med största begärlighet och till mycket stegrade priser. Orsakerna till detta beeynnerliga feromen torde ej finnas inom vårt eget land, utan böra sökas på längre afstånd. Detta års ullbandel utgör en bjert motsats till det märkvärdiga öret 1848, då de kriovggripande politiska oroligheterna i Europa visade sitt skadliga inflytande äfven på handel! och näringar, samt särskildt på ullhandeln. Det var icke nog att fabrikerna då stängdes af brist på arbetare och afsättning. Ullhandlare fruktade till och med att utsätta sig för plundring, om de innehade ett för barrikader så passande material som ullbalar. Följden blef att denna vara nämnde år föll i ett utomordentligt vanpris och blef nästan osäljbar. Nu är deremot förhällandet alldeles motsatt. På ullmarknaden i Bresslau, som är den första och en bland de förnämsta i Tyskland, åtminstone hvad fin ull beträffar, utgjorde tillförseln af ull detta år 57,400 centner, eller omkring 7 millioner svenskaskålpund, och det mesta af denna ofantliga qvantitet såldes, nästan på en enda dag, och redan innan den annonserade marknadsdagen inträdt, till priser som uppgingo, för den finaste ul-. len, ända till 150 Thaler per centner, motsvarande i Svenskt mynt 3 rdr 16 sk. rgs för svenskt skålpund. Sämre ull af döda får betaltes ända till 80 å 90 Thaler, motsvarande 1: 36 sk. å 2 rdr rgs per skålp. Om dertiil lägges svensk tull 9 skilling per skålpund, samt utförselstull och andra omkostnader ungefär lika mycket, så utgör detta pris nära dubbelt emot hvad för dylik ull betaltes är 1848. I Berlins ullmarknad var tillförseln i är 90.000 centner, hvilket öfverstiger tio millioner svenska skålpund. Denna marknad skulle rätteligen börjats den 24 eller 25 Juni; men redan den 18:de upprymdes större delen af den samma morgon marknadsförda ullen, till föga lägre priser än i Bresslau, och den 20 Juni ansågs markraden redan slutad. Ungefär samma förhållande inträffade nästan öfverallt på den mängd smärre ullmarknader som årligen hållas i Tyskland, af hvilka likväl de flesta äro betydligare än Norrköpings ullmarknad hos oss, der tillförseln i medeltal brukar uppskattas till 100,000 å 120,000 skålpund, således till föga mer än Myg:del af Berlinermarknadens. Nästan öfverallt hade också betydliga uppköp skett före ullmarknaderna, och, såsom det berättades, till och med innan ullen ännu var klippt, så att en betydlig del redan vid ullmarknaderne var i andra hand. Hvad är då orsaken till denna ovanliga begärlighet på ull nu mot förr? Redan förlidet år visade sig på tyska ullmarknaderne en viss liflighet, och man kom snart underfund med att en betydligare del än vanligt uppköptes för engelsk räkning. England hade förut tagit sin ull till stor del från sina kolonier i Australien, der klimat och andra förhållanden äro i hög grad paseande för fårkulturen och der denna också varit i jemnt stigande; men sedan guldminorne der upptäcktes afstadnade hastigt fårskötseln, och England har blifvit nödsakadt att förse sig från annat håll. Härtill bar kommit ännu ett annat kraftigt skäl. Fabriksorterna på Europas kontinent hafva nemligen på sednare tiden funnit en höget betydlig afsättning för sina fabrikatet, till det nu alltmer befolkade Amerika, och på de stora tyska varumarknaderne Leipziger-messan, Frankfurtermessan m. fl. berättas detta år hafva skett så ofantliga uppköp af fabrikater för amerikansk räkning, att lagren nästan på en gäng blifvit upprymda och på långt när ej fyllt behofven. I följd häraf säges yllefabrikationen i Tyskland hafva inom ungefär ett år fördubblats, och detta uppgifves säsom förnämsta orsaken ult detta årg så betydligt stegrade ullpriser och den starka begärligheten af ull. En deraf följande betydlig prisstegring på ylleveror har redan i utlandet inträdt, och det torde ej dröja länge innan samma förbällande äfven inträffar i Sverige, i den mån realiseringen hinner fortgå af de gamla klädeslagren, hvilka hopat sig under sednare årens ofördelaktiga konjunktur. Huru länge dessa för tyska ullkonjuukturen och yllefabrikerna gynnsamma förhållanden och höga priser skola fortfara kan man väl ej säkert förutse; men det är knappt troligt att de kunna räcka mer än ett eller annat år. Ty dels bestyrker erfarenheten, att sällan någon till ytterlighet uppdrifven eller nedsjunken handelskonjunktur länge så har bibehållit sig innan den åter har kommit till någorlunda jemnvigt, och dels kan man ej gerna förmoda Ihvarken att England med sina många besittningar och kloka handelsberäkningar skulle länge ställa sig utan en sådan nödvändighetsvara som ull, eller att det industriösa AmeIrika fortfarande skulle behöfva gå öfver oceanen för att hemta sina ylletyger. Det nuvarande förhållandet torde således endast böra anses som tillfälligt och lätt kunna förändra sig till ett annat år, å att den nu högt uppdrifna ullproduktionen och fabrikationen 1 ITyskland snart åter kan råka i förlägenhet. TT MH. IP Asub.rn bo PP I LISA fa Tusblan Ad