Aftonbladet – 27 augusti 1853, sida 1

FAMILJEN CAXTON). En familjtafla Ar SIR EDWARD BULWER LYTTON. Sjunde Delen. Och nu då jag verkligen skulle passera Rubicon, nu då jag skulle förverkliga det hemliga hopp som så länge hade lifvat mig — varit för mig ett nytt lif — hurudana vore väl mina sinnesrörelser? Min snälla gosse, var öfvertygad derom att den ålder är den lyckligaste, då sådana känslor gom dem jag nu erfor icke längre kunna uppröra oss. Dec äro misstag i den lugna ordningen af detta mejestätiska lif som himlen bestämt för den tänkande mannen. Våra själar skulle vara gåsom stjernor på jorden, icke såsom meteorer och söndersplittrade kometer. Hvad skulle jag erbjuda åt Ellinor — åt henneg far? Hvad annat än en framtid af tåligt arbete? Och i hvarje svar, hvilket alternativ af elände! — antingen min egen tillvaro krosgad, elier ock Rolands ädla hjerta! Nåväl, vi begåfvo oss till Compton. Vid våra föregående besök hade vi varit nästan de enda gästerna. Lord Rainsforth var icke myce ket angelägen om umgänge med landtjunkarne, mindre bildade då för tiden än nu. Och det var en ursäkt för Ellinor och för oss, vi voro nästan de enda män af hennes ålder som hon gett i detta stora dystra hus. Men nu var det slut med Londoner säsongen; hueet var fullt med gäster; der egde icke längre rum detta förtroliga och ständiga närmande till husets värdinna, som gjort oss nästan till en familj. Förnäma damer, fint folk omgåfvo henne; en blick, ett leende, ett ord i förbigående var allt hvad jag hade rättighet att vänta. Och samtalen dessutom, huru olika! Tillförene kunde jag tala om böcker, — der var jag hemma! Roland kunde utgjuta sina drömmar, sin ridderliga kärlek för det förflutna, sitt djerfva förtroende till det okända tillkommande. Och den bildade och fantasi rika Ellinor kunde sympatisera med oss båda. Och hennes far, lika mycket lärd som gentle) Se A. B. n:ris 161-164; 166, 167, 169, 173, 175 —179, 181—183, 185, 187, 188, 190, 191 och 193—195..,