Aftonbladet – 27 augusti 1853, sida 1

örtroliga. Han liksom. jag var en ung man som skulle bryta sig väg genom verlden. fattig, liksom jag — af en familj jemförlig ned min — gammal nog, men på förfall. Jet fanns emellertid en skillnad oss emeilan. lan hade relationer i stora verlden — jag ade inga. Liksom förhållandet var med mig, var hans förnämsta pekuniära resurs ett akalemiskt stipendium. Nu hade Trevanion vid miversitetet förvärfvat ett högt anseende, men mindre såsom lärd, ehuru han äfven såsom sådan skattades ganska högt, utan sårom em nan egnad att gå långt i lifvet. I hvarje rang förmögerhet låg energi. Han eftersträfvade ailung — gick miste om det ena, vann let andra. Han var stor talare i ett rådslående sällskap, medlem at en politisk-ekonomisk klubb. Han var en outtröttlig talare — ysande, omvexlande, originel — med ett olomsterströdt språk — helt olika hans nuvaande. Ty, fruktande fantasiens öfvermakt, nar hans sträfvenden sedermera gått ut på att böja den. Men alla hans gjölsförmögenheter rigtades på hvad vi engelsmän kalla det soida; det var en stor själ — icke, min dyra Kitty, sågzom en skön hval seglande-genom kunskapens ocean för nöjet att segla — utan såsom en polyp som räcker ut alla sina spröt afsigt att kunna, gripa fast uti någonting. Prevanion hade begifvit sig direkte från universitetet till London; hans anseende och hans samtal bländade hans relationer, och cke utan skäl. De gjorde en ansträngning, — de bragte honom in i parlamentet: han nade talat, han hade lyckats. Hen kom till Compton omstråla? -f sitt nyfödda rykte. Jag kan icke göra i aligt for er, som kännen honom nu med hans af bekymmer fårade anete och tvära tira sätt, — genom sin stänliga gladiatorskamp förvandlad till endast ben och skinn af sitt fordna jag — hvad denna man var då han först. uppträdde på. lifvets Arena. J ingen, mina åhörare, att J måsten påminna er att vi medelålders män då.:voro unga — det vill säga, vi voro så olika-mot bvad vi nu äro, som sommarens grönskande gren är olik det torra trä, hvaraf vi bygga et skepp eller en portstolpe. . Hvarkenmanner eller trädet komma till nytta i lifvet förrän de afklädt löfven och saven. är borta... Och då förvandlar oss nyttan till. sällsamma ting med andra namn: trädet är icke längre et