mart balansfrågan erhållit den utredning, som i 11: af den för Kongl. Kammarrätten utfärdade instruk-! ion föreskrefve, direktionen skulle till kongl.: kamnarrätten öfverlemna ej mindre utslag än alla tilll; rägan hörande handlingar jemte tillgängliga upplysvingar i ämnet. j Ett sådant utslag, af direktionen meddeladt den 15 nästlidne Juni, har också under den 1 innevarande l; Augusti underställningsvis till kong!l. kammarrätten li nkommit, ätföljd af den balansräkning, som för det-! samma legat till grund sami ai qvarstadsinstrumentet: 4 Möllers lösegendom, äfvensom de öfeer ofvan ora-l! förmälte undersökning inför öfverstäthällareembetet! ör polisärender hällne protokoller blifvit af öfverstät-! nällareembetet med skrifvelse den 26 nästlidne Juli lj ill kongl. kammarrätten iasände, hvarefter alla dessa ! nandlingar blifvit af kongl. kammarrätten till advo retfiskalsembetets åtgärd remitterade. Utaf den upprättade balansräkningen inhemtas, huruledes förrymde kamereraren Möller är vorden till redovisning päförd tillhopa Trettiosju tusen sexhundraittatioen riksdaler tre skillingar fyra runstycken banko, deraf Trettiosex tusen sjuhundra riksdaler kapitalvärde för ätta styeken at Möller bos särskilda personer pantsåtte skuldebref, dem han utur drottninghusets kassa kista tillgripit, samt äterstoden, niohundraättatioen riksdaler tre skillingar fyra runstycken, utgörande trenne kontanta uppbördsposter, nemligen en hos Möller vid 1852 ärs utgäng ionestående behällning at sextiosju riksdaler trettiofem skillingar fyra runstycken, oredoviste hyresmedel åttatio riksdaler samt det af Möller uppburna statsanslag till drottninghuset för 1853 ärs första qvartal, hvaremot Möller, ä andra sidan, fått sig godtgjorde ätskillige uti balansräkningen specificerade utgiftsposter, tillsammans Ett tusen ätta hundra fsratio riksdaler tjuguätta skillingar ätta runstycken; så att den redovisningsbrist, hvarföre afvikne kamereraren Möller skulle häfta, uti besagde räkning upptages till Trettiofem tusen ätta hundra trettiofem riksdaler tjugutvå skillingar ätta runstycken banko. Och har direktionen öfver drottninghuset; genom dess ofsvanberörde utslag fastställt desse trettiofem tusen å4ttahundra trettioferh riksdaler tjugutvå skillingar åtta röostyeken säsom Möllers genom olofligt tillgrepp äsamkade balans, att af honom ätergäldas med ränta till sex för hundrade om året å hvarje af de uti de tillgripne skuldebrefven reverserade summor, frän de dagar, räntan icke kommit Drottninghuset till godo; hvarjemte och med anledning deraf, att Möller skall appburit och å Drottninghusets vägnar qvitterat del sjuhundra sjuttiofem riksdaler banko, Drottainghuset tillkommande ränta utaf hr f. d. justitiekansleren Bergenschöld, dels ock tvähundra ättetiofem riksdaler lika beskaffade medel utaf kaptenen Belfrage, ehuru ingen af dessa poster hvarken blifvit af Möller insatte i banken eller Drottninghuset i räkenskaperne godtgjorde, direktionen förklarat, att; enär det af laga atredning berodde, om oeh till hvad belopp ifrägavarande räntemedel skulle anses hafva blifvit till Drott ainghuset rätteligen betalde, och huruvida således någon förlust härigenom uppkomme för Drottninghuset, direktionen fanne s:g böra endast bestämma, att det belopp Drottninghuset sålunda förlorade, jemväl borde, säsom en genom tillgrepp uppkommen proprie balans; af Möller återgäldas med sex procents ränta från den eller de dagar, medlen bordt i Drottninghusets kassa inflyta. Säväl i detta utslag, som uti balansräksingen, äro tvenne saker sammanblandade, hvilka enligt advokatfiskalsembetets äsigt, med hrarandra likväl icke ega någon gemenskap;: Man har nemligen gjort kamereraren Mölles till uppbördsman och ansvarig redogörare ieke blott för Drottninghusets ärliga inkomster, utan äfven för de Dröttninghuset tillhöriga fonder, hvilkas räntor ingå bland de ärliga inkomsterne och ufgöra ett väsendtligt bidrag till denna inrättnings vidmakthällande. Aädvokatfiskalsembetet godkänner, för sin del, dep förra åtgärden, enär den icke saknar grund för sig i så väl nu gällsnde som äldre reglementen för Drottninghusets styrelsgoch förvaltning, och det jemväl ligger i sakens natur, stt den tjensteman, som ombesörjer de löpande utgiftorno, också skall stä ij uppbördsmanna-ansvar för de till bestridande af dessa utgifter inflytande medel samt följakteligen vara både behörig och pligtig att desse sednare under sådant ansvar emöttaga och qvittera. Men annorlunda förhäller det sig med sjelfva de räntebärande fonderne. Dessa: kunna icke betrakias såsom) någon till kamererarens befattnipg hörande uppbörd, emedan de be. stX utaf medel, som blifvit utlänte möt säkerhetshandtingar och sälunda icke äro att hänföra till de kontanta tillgångar, hvilka alltid och städse mäste för de löpande utgifterna vara att päräkna. Denna skillnad dar direktionen sjelf äfven vitsordat. genom sitt uti skrifvelsen till kongl. kammarrätten gjorda tillkännagifvande att ifrågavarande säkerhetshandlingar icke varit anförtrodda ät kamererared utan legat förvarade under direktionens egen värd) utiren kässakista; til Ihvilkem en af direktiorens ledamöter haft nyckeln, samt att det endast Yarit genom ätkomsten af denua ljayckel; Hvarföre sättet ännu vore okändt, som Möller fatt tillfällevatt säkerhetshandlingarne olofligen till Igripa och på sätt som skett, förskingra. ! Kan nu den balans som härflyter från säkerhetshandliegarnes förskingrande, icke tilläggas egenskapen af tiligrepp utaf den uppbörd; som kåmereraren Möller å tjenstens vägnar, haäftoch mäste hafva sig kanförtrodd, så följer deraf, att trögan så välom detta tillgrepp som avgående påföljden af detsamma för Möller icke heller bör i den för pröfningen af kronouppbördsbalanser stadgade ordning behandlas, samt katt direktionen öfver Drottainghuset säledes orätt för tarit, tom uti balansräkningen lätit intaga och derbfter uti sitt atslag; såsom Möllers i tjensten genom tillgrepp åsamkade balans, fastställt hvad han genom bäkerhetshandlingarnes pantsättande förskiograt af IDrottsingbusets tiligängar; och då direktionens ätgärd, att, fastän dec ännu icke blifvit slutligen afbjordt, buruvida de af Möller qvitterade räntemedel från br f. dl jostitiekansleten Bergenschöld och kaptenen Belfrage mä atses våra till Drettnioghus:trät teligen inbetalds;j iikväl isgå i bedömande at Möl ters: ansvarighet för dessa medel ech ställa den i beroende af den utgång, trvistefrägan om hans behörighet till medlens emottagande ä Drotininghusets väghar: kusde erhåBa, strider emot en laga rättegångsbrdnming; så föranlätes advokatfiskalsembetet vördsamt yrka, det direktionens nå underställda utslag mätte till all kraft och verkan undanrödjas, med förklarande, att hvad Möjler genom säkerhetsbandlingarnes pantsättning; förskiögrat af Dröttninghusets tillgängar. ieke ipnefattar egenekapen af någon utaf konem A innehafd uppbörd äsamkad balans, och att denna fråga således icke borde at direktionen handläggas i Hen ordniag, som för kronobalansmäls behandling är genom särskildte författningar föreskrifvet, hvadan kongl. kammarrätten ej heller är betörig att ingå i pröfning och bestämmande af det ansvar, hvartill Möller för berörde törskingring må hafva gjort sig förfallen; samt att det skall äligga direktionen, att seHan sig visat om dena szedda inbetalningen till Möller af ofvanberörde räntemadel förklaras emot Drottninghuset vara bindande, och för dea händelse, att pr ÖRE sne