Aftonbladet – 23 augusti 1853, sida 3

lig synd att öfverge honom då han tydliger syntes så sinnad att nappa! Denna forell sköna flicka elier ljufva enka, skulle ha hål. lit dig alltifrån morgonen till den daggbe stänkta aftonen utkastande din ref och ryc kande på din fluga. I sanning, jag önska icke min bittraste fiende vid fem och tjugt år något värre än en rival sådan som Sedley Beaudesert vid sju och fyratio. Fanny plågade mig verkligen förfärligt Stundom inbillade jag mig att hon tyckte on mig; men denna inbillning hade knappast lul: lat in mig i förtjusning förrän den försvan! i en likgiltig blicks köld, eller i den kall: strålen af ett sarkastiskt löje. Verldens bort skämda gunstling som hon var, syntes hor dock så oskuldsfull i sin öfverflödande lycka att man glömde alla hennes fel i denna at mosfer af glädje som hon spred ikring sig Och hon hade, trots sin älskvärda sorglöshet ett så godt qvinnohjerta under ytan! Omchor någongång märkte att hon plågat er, var hor gå mild, så intagande, så ödmjuk ända til dess hon hade läkt såret. Men då, om hor märkte att hon hade behagat er för mycket gaf sig den lilla hexan ingen ro förrän hor hade plågat er på nytt igen. Såsom arfrager ska tillen så rik far, eller kanske rättare moi (ty förmögenheten kom från lady Ellinor), val hon naturligtvis omgifven af beundrare, som ej hadeså alldeles oegennyttiga afsigter. Hor gjorde rätt uti att plåga dem — men mig! Er fattig yngling som jag var, hvarföre skulle jag synas mer oegennyttig än andra, huru skulle hon kunna märka allt som låg doldt i mitt unga djupa hjerta? Var icke jag i alla verldsliga afseenden den minst värdiga af alla bennes tillbedjare, och borde icke jag derföre synas den mest egennyttige? Jag som alärig tänkte på hennes förmögenhet, eller om denna tanke uppstod hos mig, så var det för att komma mig att studsa och blekna! Och derpå försvann den vid första skymt af henne liksöm gastar vid morgongryningen. Huru svårt det är att om lifvets missförhållanden öfver;yga ungdomen, som ser hela framtidens verld