Aftonbladet – 23 augusti 1853, sida 3

Af det vid undersökningen upplyste förhällande, att årlig inventering af fourageförrädet hvarken egt eller kunnat ega rum, utan att, i anseende till bristande utrymme å foderskullarne, det ena ärets fourage blifvit med det förskottsvis för nästföljande är upphandlade i förrådet sammanfördt, följer obestridligen, ehvad en del vittnen tilltrott sig att derom intyga, att tillförlitlig grund saknats för bedömande, huruvida det ena eller andra ärets fourage, alltid underkastadt minskning, genom mätning, vägning, minutering, intorkning och de flera anledningar, som i 18 7 momentet af Kongl. afskrifningsreglementet den 11 Augusti 1812 antydas, vid hvarje eller något års slut i verkligheten lemnat sädan behällning, att nägot afskrifningsprocenten till större eller mindre del motsvarande öfverskott funnits i förrådet och bordt sqvadronscheferne tillgodokomma; och det är otvifvelaktigt äfven i denna, vid alla kronans större förråder, der ärliga inventeringar hvarken finnas anbefallda eller utan synnerliga kostnader läta sig verkställa, mötande svärighet att bedöma förrädens verkliga behällning och uppbördsmannens deraf beroende öfverskott eller brist, man har att finna en bland an ledningarne till det i I 4 8 momentet af nyssnämnde reglemente gifna uttryckliga förbud för uppbördsman att om öfverskotten af sin uppbörd ina natura disponera. Vid sådant förhållande och ehuru ofvanberörde angifvelse om förknappning ä hästarnes rationer och en derigenom ätadkommen försnillning blifvit genom vittnesmälen fullkomligt vederlagd, destoheldre, som flere vittnen intygat, att fourage utöfver stat blifvit utdelad, kan deremot af berörde vittnesintyg och hvad för öfrigt i mälet blifvit upplyst det vidare anmärkta förhällande, att sqvadronscheferne frän förrädet in natura uttagit fourage, ingalunda anses af dem nöjaktigt förklaradt; ty ju mera fourage de läti: utöfver stat på sqvadronens hästar utfordra, ju mindre sann likhet, att afskrifningsprocenten lemnat nägot verkligt öfverskott, och ju sannolikare att det såsom sådant öfverskott från ett föregående är ur förrådet in natura uttagaa fourage i sjelfva verket tillhört det löpande ärets. Emellertid är icke heller, emot de tilltalades bestridande, lagligen styrkt, att 3fverskott ä afskrifningsprocenten till de in natura uttagae belopp ä förrädet saknats eller att ett sådant öfverskott blifvit förskottsvis uttaget; och ansvar för försnillning kan följaktligen icke i nägot af föreaämnda hänseenden ifrägakomma. Förutsatt säledes att det fourage, som sqvadronscheferne frän förrådet in natura uttagit, endast utgjort befintligt öfverskott å afskritningsprocenten, äterstär att visa, det sqvadronscheferne icke destomindre i berörde hänseende gjort sig förfallne till öfverträdelse af tydlig lag. Säsom det af krigsfiskalsembetet vid handlingarne fogade bevis från kongl. landtförsvarsdepartementets kansliexpedition innehäller, skola de uti originalkonceptet till fourageringsstaten den 23 November 1824, under oriktiga data äberopade författningar, i enlighet hvarmed såsom afskrifningsprocent uti staten utförts vissa fourageqvantiteter, rätteligen vara det här förut omförmälda kongl. afskrifningsreglementet den 11 Aug. 1812 oeb kongl. brefvet den 3 Febr. 1824, genom hvilket sistnåmnde kongl. bref, som i bestyrkt afskrift bifogas, lifgardet till häst äter under afskrifoingsreglementets åberopande först blifvit i näder tillagdt afskrifningsprocent å fouraget; och vid sådant förhällande kan nägot tvifvel icke ega rum om tillämpligheten i förevarande fall af meranämnde reglementes uttryckliga förbud för uppbördsman att in natura disponera öfverskottet ä sin förrädsuppbörd. Man skall mähända invända, att det nu anmärkta förhållandet fortfarit alltsedan lifgsrdet till häst 1824 törst tillades afskrifningsprocent, utan att anmärkning deremot vid räkenskapernas granskning hbos kongl. kummarrätten någonsin förekommit; men ailt afseende ä en dylik invändning mäste förfalla, då, säsom krigsfiskalsembetet här ofvan upplyst, räkenskaperna alls icke antyda, att den deri till siffran rätteligen tillgodoberäknade alfskrifningsprocenten i verkligheten lemnat något öfverskott, än mindre att ett sådaot öfverskott blifvit in natura disponeradt — ett förhällande, som, derest det kom mit till revisi.nens kunskap, visserligen icke blifvit lemnadt oanmärkt. Den öfverträdelse af ofvannämnde förbud, hvärtill br generalmajoren grefve von Stedingk, hr majoren Oxehufsvud, hr f. d. ryttmästaren friherre Manderström samt hr ryttmästaren grefve Björnstjerna sålunda, om ock i följd af bristande kunskap om törbudets tillvaro, gjort sig skyldige, men hvarä serskildt straft icke finnes i lag bestämdt, anser krigsiskalsembetet böra föranleda till påföljd, enligt 2 ap. 13 4 kongl. krigsartiklarne. (Foarts.) VERKANDE EB ATT