Aftonbladet – 23 augusti 1853, sida 1

väljas för hvarje år och kallas select-men. Statens allmänna lagar hafva pålagt selectmännen viesa förpligtelser. De behöfva icke: sina kommittenters samtycke för att uppfylla. dem och kunna icke undandraga sig dem, utan. att ådraga sig personlig ansvarighet. Sålunda. ålögger dem statslagen att upprätta valmans-listorna i sin kommun. Underlåta de detta göra de sig skyldiga till en förseelse. I alla saker deremot som stå under kommunens ledning äro select-männen verkstöllare af folkets beglut, liksom i Frankrike mairen är executor: af stadsrådets. Ganska ofta handla de på eget. ansvar, och bringa i praxis endast i konsge-qvent användning de grundsätser som plura-Liteten förut uppställt. Men vilja de införa någon förändring i den bestående ordningen, önska de att bedrifva ett nytt företag, så måste de åter vända sig till källan för deras makt. Om det till ex. är fråga om att anlögga en skola, så sammankalla a elect-men på bestämd dag och ort hela mazsan af röstberättigade; der framställa de ärendet, bevisa behofvet, angifva medlen att fylla det, Penningarne som erfordras och platsen som bör utväljas. Tillfrågad öfver alla dessa punkter, uttalar sig församlingen öfver principen, bestämmer orten, beviljar penningmedlen och lögger utförandet af sina afsigter i select-männens händer. Endast select-men hafva rätt att kalla kommunen tillhopa till församling (town-meeting). men man kan uppfordra dem att göra det. Så snart tio egendomsinnehafvare vilja utföra någon ny plan och till densamma inhereta kommunens samtycke, så kunna de fordra att alls. invånartie skola sammankallas; select-männen: äro skyldige att villfara denna önskan och bebålla endast rätt att föra ordet i sammankomsten. Select-men utväljes hvarje år i April eller Maj månad. Valförsamlingen utser samtidigt flera andra kommunala embetsmän, som förestå särskilda vigtiga grenar af förvaltningen. En del af dessa kallade assessors., hafva att bestämma pålagorna, andra kallades xcollectotem hafva till sitt åliggande att inkassera em. En constable har i uppdrag att handhafva polisen, vaka öfver allmänna platserna och sörja för lagarnes materiella utförande. Kommunens sekreterare förer protokoll öfver alla besluten och registret öfver ortens födda, döda, gifta o. 8 v. Dertill kommer en fattigföreståndare som sörjer för fattiglagstiftningens utförande, skoluppsyningsmän, som vaka öfver det offentliga undervisningsväsendet, vägföreståndare, som hafva att vaka öfver chausster och landsvägar. Till kommunala embetsmän böra vidare kyrkoföreståndarne, som fastställa afgifterna för gudstjensten, ardra borgare, som leda släckningsanstalterna vid eldsvådor, föra uppsigten öfver skördarne, afgöra egofridstvister, och ändtligen de som vaka öfver mått, mål och vigt. Man räknar i allmänhet nitton särskilda bufvudfunktioner i kommunen. Hvarje invånare är vid straff förbunden att åtaga sig dem; likväl äro de flesta af dem lönade, på det de fattiga borgarne må utan nackdel åt dem kunna egna sin tid. Föröfrigt ligger det icke i det amerikanska systemet att gifva embetsmännen fast lön; i allmänhet har hvarje tienstförrättning der sitt bestämda pris, och embetsmännen honoreras blott i mån af hvad de uträttat. Vi komma till kommunens förhållande till staten. Amerikanaren underkastar sig samhället Jendast och allenast derföre att föreningen med Tbans likar synes honom nyttig, och emedan denna förening icke skulle ega bestånd utan en ledande myndighet. I alla punkter som beträffa medborgarnes förhållanden till hvarandra är han följaktligen undersåte. I allt Ihvsd som endast rörer honom sjelf är han herre och är fri och endast Gud för sina handlingar ansvarig. Deraf den grundsatsen att individen är den bästa domaren öfver sitt privatintresse, och att samhället endast så tillvida har rätt att bestämma hans handlingar, som detsamma dels genom dem finner sig stördt eller förorättadt, dels finner sig i behof att fordra hans medverkan till sina ändamål. Men kommunen är uti sin sammanfattning och i förhållande till centralregeringen lika mycket individ som något annat, och lyder följaktligen under den nyss uttalade grundsatsen. Denna grundsats har företrädesvis gjort sig lefvande i Nya England. Här har just det politiska lifvet uppsprungit i skötet af kommunerna; man kan säga att hvar och en af dem ursprungligen var en sjelfständig nation. Då konungarne af England gjorde sin suveräJnitetsrätt gällande togo de endast centralmakten i anspråk. De läto kommunen vara i samma skick hvari de funno henne. Kommunerna hafva följaktligen icke erhållit sin makt utifrån, de hafva tvärtom endast till statens fromma afsagt sig en del af sitt oberoende: en vigtig omständighet som man aldrig bör lemna ur sigte vid bedömandet af dess ställning. Kommunerna äro följaktligen endast så vidt staten underdåniga, som det är fråga om ett gemensamt sambhälligt intresse, ett intresse som de dela med de andra kommunerna. I allt som rörer dem allena hafva kommunerna förblifvit oberoende korporationer, och ingen af Nya Englands inbyggare skulle tillerkänna statsregeringen någon rätt att inblanda sig i ledningen af rent lokala angelägenheter. Man . ser derföre Nya Englands kommuner köpa och sälja, göra anklagelser och försvara sig inför domstolarne, höja eller nedsätta sin budgett och så vidare, utan att det någonsin faller de allmänna förvaltningsmyndigheterna in att blanda sig i deras åtgöranden. Visserligen äro de förbundna att efterkomma de sambhäliliga pligterna. Behöfver staten pen-ningar, så står det icke i kommunens fria val . latt bevilja eller vägra honom sin medverkan, a Vill staten anlägga en landsväg, så får kom-i munen icke för honom tillsluta sitt område. RR Nr LR Peta ÅS NR