Aftonbladet – 20 augusti 1853, sida 3

krigsfiskalsembetet här nedan i ett sammanhang yttra sig öfver de af parterna emot hvarandra väckta pågtsenåen om ansvar för oskickligt och missfirmiigi skelfkäti sarat misttiuk al täitevåeg. (Fors) — Rönsakoipgen med deuv förat omaämrede urbetsfången Erik Rask, som under sin fjenstetid bos fabriksidkarne Bolinder tillgripit en mängd dessv tills hörige verktyg, fortsattes i går vid rädstufvurättens 3:e afdelning i närvaro af aktor häradshöfdingen de Berg och mälsegarnes ombud poliskommissarien Jäderin, hvarjemte smeden Sandqvist, som inköpt större delen af nämnde verktyg, äfven tillstädeskom. Tilltalade Rask bestred nu liksom vid föregående förhör, art han tagit nägon befattning med de verktyg, som Sandqvist uppgifvit sig hafva af Rask köpt, och hade på Rasks begäran poliskonstapeln Pettersson, hvilken förut vårit inneboende hos Rusk, blifvit inkallad för att såsom vittne höras, rörande den omgtändighet, att Resk aldrig skall innebaft sagde verktyg, men Pettersson hade derom ingen upplysning att meddela. Smeden Sandqvist; som numera styrkt att han af Rask inköpt samtlige de verktyg, hvilka hos Sandqvist anhällits, bestred vid detta förbör, ehuru han förut medgifvit, att alla verktygen voro hrr Bolinder Tillhösige, att nägra andra afveratygen, än dem som voro förssdde med hr Bolinders namnstämpel, tillhörde desse. De:ta Sandqvists beteende hade till följd, ait han, eier erhåilne allvarliga föreställning.r det han äsnu icke förmätt frän sig aflägsna misstaokan, att hafva emot bättre vett inlätit sig i handel om verktygen med Rask, fick frän målsegandernes sida, der haw hittills haft sin plats, träda öfver till de anklagedes sida och afiägga berättelse om sina lefnadsöden. Efter slutadt förhör yrkade aktor, att Sandqvist mätte, med afseende ä hvad emot honom säsom besvärande förekommit, genastvarda i häkte inmanad. Det:a afslogs väl af domstolen, men Sandqvist slades dock att vid hemtningsäfventyr iakttaga inställelse nästa torsåsg, dertill mälet för ytterligare vittnesförbörs anställ: nde uppsköts. — Boxrden Eris Svensson från Lundby i Mahlsta socken ar Stockholms län dömdes i dag att böta 70 rdr bko elter i brist af tillgäng undergå 28 dygns fängelse vid vatten och bröd, derföre att han på Lundtmakaregatan öfverfallit och knuffst polistonstapeln Wolter då denzse uppmanat Svensson att icke köra öfverdadigt. Bonden Erik Ersson frän Emene gärd i Lohärad socken dömdes att böta 3 rdr 16 sk. bio derföra att han sökt hindra poliskonsfaplarne att till häkte afföra Svensson. Dä Erik Ersson förklarade sig vilja ansvera för de Svensson ädömde böter så blef Svensson ur häktet frigifven. — Artilleristen vid 7:e batteriet n:o 48 Anders Andersson öfvertygades i gär uti poliskammaren att i söndsgs afton hafva med knif sårat drängen Carl Pettersson i ansigtet, men målet remitterades utan at: det förordnades om att Andersson skulle häktas. — Snickaren Johan Seger, boende i huset N:o 18 vid Styrmansgatan, var i dag inkallad till polisförhör för att yttra sig huruvida han ville lemna försvar ät sin för stöld straftade hustru. Seger förklarade att hau flere gänger varnat sin hustru för att stjäla och räddat henne från sju stölder för hvilka hon ej blifvit ätalad. Hustru Seger sökte på allt möjligt sätt förmå sin man att frälsa hezne från korrektionshuset, och begärde att hennes barn mätie inkallas för att intyga huru hon handterades af sin man. Hon ville ha sin frihet och efterse sina bara, men hon äterfördes i häkte. Mannen Seger blef derefter förekallad och tillrättavisad derföre att han varit otidig mot vaktmästarea Welin då han begärt erhälla hustruns prestbevis, och koönstapeln Thorssell upplyste att Seger vore en vildsini person. Ransakningen sistl. torsdag inför Sotholms häradsrätt å Vesterhanninge tingställe med för mordet å v. häradshöfdingen Jadren häktade och tilltalade. Vice notariev Heurlin fungersde säsom t. f. domhafvande och kronolänsmannren Norman uppträdde såsom åklsgare. Drängen Anders Gustaf Pettersson uppgaf sig vara född den 6 Juli 1828 uti Östraneby ä Mörkön i Nyköpings läv. Hans fader bade aflidit för 3 är sedan, men modren iefver ännu. Uti föräldrahuset hade han vistats intill sitt 12:e är, bvarefter han inträdt i tjeost hos bonden Anders Svensson i Schesta. Derstides tjenade han i trevne är och blef under tiden sdmit:erad till H. H. Nattvard, Derefter hade ban innebeft ärskilliga tjenster hos bönder i närheten af försdrahemmet, och höjstetiden sistlidet är flyttat hit til: stadea och erhällit tjenst bos Jöjtnanten Widerberg ä Stora Frösunda utanför Norrtull. Den 28 Dec. sistl. är inträdde Pettersson i äktenskap med Maria Sofia Boström, hvarefter han, för att få sammasflytta med sin hustru, vid värtiden detta är antog jeost vid Närisgsberg bos v. häradshöfdiag Jadrön, och har sedan dess bott derstädes jemte hustran och ett bara. Petterson erkände under törar och synbsr änger att 1afva lagt sig i försät och ibjelslagit sin husbonde, nen pästod att torparen Magnus Ersson ä Skomakareorpet uvder Näriogsberg vore den som egentligen ntalat bonom att föröfva gerningen. Efter Petterssons påstående hade Jädrea varit mycket elek, och slagit honom derföre att han på ett dagsverke icke medhunnit hugga mer än 7:7, tjog stör. Aldrig fingo Jadrens arbetare fristund förr än nära kl. 10 på qvälien. Torparen Ersson, hos hvilken P. gjort besök, hade rigra veckor före gerningens föröfvande yttrat till P., det vore skäl att ge Jädren stryk; hade jag bössa kulle jag skjuta ibjel honom. Söndagen d. 24 Juli wsde P. äter besökt Magnus Ersson, som dä frägat om Jädren rest till staden, och dä P. svarat, att JäirÅn af illamäende vore förhindrad att säsom vanligt nresa till staden, hade man beslutit att uppskjuta atförenoet af det tillämmade mordet tills päföljande söndag eller den 31 Juli. Denna dag inställde sig P. hos Ersson som dä skall hafva yttrat: vi skola Jä honom så att han icke skall veta af sig, och derefter taga vi pengar och klocka af horom.. Magnus Ersson hade yttrat: jag har ej bräsavia hemma, och let är det värsta, ty annars ha vi icke hamör.. Pet:erssori hade då upplyst att han sjelf hade ett qvarer, hvarpä Ersson svarat: det var bra, dä knoga ri afe. Ersson hade på qvällen omklådtsig och vändt ina kläder ut och in för att ej blifva igenkänd, och remtagit en säck för att dölja sitt ansigte med, äfrensom han haft i ordning 2:ne torfhbsckor och em klubba för att med desamma föröfra geroingen Ersson hade äfven föreslagit att stena Jädren och derefter gräfva ner hocom i en grop. Pigan hade emel? ertid opäräknat kommi: hem, och nu vägade Ersson cke visa sig utstyrd i en sådan klädsel, utan uppmanade Pettersson att anmoda Erssons dräng, Anders Magnus Osrisson, att vara sig följaktig, emedan Carlsjon redan på förhand derom blitvit af Ersson vidtaad. P. hade ä Skogstorp träffat Carlsson, hvilken senast varit peredvillig att medfölja. : Sedan Petterson ä Nöringsberg hemtat ett par tömmar och derunder öfsertygat sig omatt Jädren ännu icke hemwommit frän staden; begaf ban sig ätföljd af Csrlsson ned till grinden vid landsvägen. Grinden igenbends ned tömmarne, Carlsson plockade till sig en. mängd stenar och Pettersson, sedan hin vändt ga rock ut och in, uppletade en grof gärdesgärdsstär och deref. er gömde de sig bakom en buske tätt invid grinder ch förtörde bränvinet som de medfört. Nägon stund efter det Pettersson och Carlsson hatt allt i ordaing. anlände Jädrea. Petiersson russde senast fram och tilldelade med stören Jädren slag 3 slag) i hufvudet, Jädren hade till en början svu